Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HVAD LÄR KLOSTERMANN OM PENTATEVKEN? 19
i paradishistorien). Däraf förklaras, att den ena skriften har
namnet Jahve, den andra namnet Elohim just i 1 Mosebok,
men att skillnaden sedermera upphör.
Det dröjde en tid, innan Astrucs iakttagelser blefvo något
allmännare uppskattade; därtill fordrades impulser från ett
motsatt håll. Det fanns, som sagdt, redan på Astrucs tid personer,
som förnekade, att Moses skrifvit Pentatevken, och dessa
voro icke vanliga okynniga förnekare, utan de hade sina bestämda
vetenskapliga teorier, grundade på iakttagelser i Pentatevken.
Redan länge hade man sett, att enstaka uppgifter
i Pentatevken förutsatte en långt senare tid än den mosaiska;
så, hade redan medeltida rabbiner tagit anstöt af Gen. 36: 31,
där det talas om konungar i Edom, »innan någon konung regerade
öfver Israels barn;» m. fl. st. Men sedan midten af 1600-talet
inskränkte man sig icke till att fixera sådana enstaka ställen:
man börja fästa sig vid hela strukturen och sammanhanget i
Moseböckerna. Man trodde sig finna ojämnheter, upprepningar,
motsägelser, öfverhufvud en fragmentarisk sammansättning,
som uteslöt antagandet af en enda författare. Och detta
gällde icke blott Genesis utan lika mycket de följande böckerna.
Särskildt har Spinoza (1670) starkt betonat denna fragmentariska
karaktär hos hela Pentatevken. »Någon uppmärksamhet
är tillräcklig att öfvertyga därom, att allt i dessa fem böcker,
bud och lagar, är skrifvet om hvartannat utan ordning, att tidsföljden
icke är iakttagen, att samma berättelse återkommer på
flera ställen och ofta med stora olikheter; med ett ord att
detta verk endast är en konfus förening af material, som författaren
icke haft tillfälle att klassificera och ordna.» Här är
alltså hvad man senare kallat »fragmenthypotesen» tydligt uttalad,
och i bestämd strid med den stod från början Astrucs
urkundhypotes, som innebar att olika källor funnits från den
förmosaiska tiden och att Moses vore författare till Pentatevken
för öfrigt.
Båda teorierna hade uppstått utanför Tyskland, men där
sammanträffade de med hvarandra, hvarvid Astrucs urkundhypotes
kom till en ny användning. I slutet af 1700-talet
hade en lärjunge till Herder, den på sin tid berömde Johann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
