Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
20 J. WALLES
Gottfrid Eichorn, upptagit Astrucs teori i sin mycket spridda
»Einleitung in das Alte Testament» (1780—83) och därvid
gifvit den ytterligare stöd genom att påvisa hurusom de stycken,
i hvilka Gud kallas Elohim, äfven oafsedt gudsnamnet, hafva
annan karaktär än de, hvari Gud kallas Jehovah. Icke långt
därefter (1798) häfdades samma hypotes af Carl David Ilgen,
som dessutom fann att de elohistiska styckena måste fördelas
på två skilda författare, och sålunda gjorde gällande att det
funnits två elohister, en upptäckt, som emellertid snart nog
glömdes, så att den senare måste göras om af Hupfeld.
Sådant var läget, då fragmenthypotesen öfverflyttades till
Tyskland genom J. S. Vater i hans »Commentar über den
Pentatevch» 1802—05. I själfva den fullständiga titeln angifver
Väter att han återgifver samma uppfattning om Pentatevken
som engelsmannen D:r Alexander Geddes, d. v. s. fragmenthypotesen.
Här förnekas på det bestämdaste Moses’ författareskap
till Pentatevken. Denna består af en mängd fragment,
små och stora, oberoende af hvarandra och ofta motsägande.
Väl hafva somliga gudsnamnet Elohim och andra
Jehovah, och dessa kunde anses bilda två serier, men något
sammanhang funnes icke mellan styckena. 5:e Mosebok, Devteronomium,
är något mindre fragmentarisk än de andra, så
att man helst här skulle kunna tala om en relativ enhet. —
De Wette slöt sig till Vater och sökte i sin »Dissertatio critica»
af år 1805 uppvisa, att Devteronomium vore skrifven af en
särskild författare, som lefvat långt efter Moses’ tid. Men de
Wette ville icke nöja sig med att blott förneka, han ville ock
positivt söka uppvisa huru Pentatevken tillkommit. Följande
är 1806 utgaf han sina »Beiträge zur Einleitung in das Alte
Testament.» Detta arbete blef epokgörande i flere afseenden.
Här göres nämligen den medvetna begynnelsen till s. k. realistisk
kritik eller sakkritik, d. v. s. ordnande af de olika beståndsdelarne
i Pentatevken, framförallt dess lagsamlingar, efter
sakliga grunder med bortseende från deras litterära sammanhang
och från allt slags källanalys. På möjligheten af egentlig
källanalys trodde ju icke fragmenthypotesens förfäktare,
och så kom en därifrån åtskild realkritik fram i sällskap med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
