Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HVAD LÄR KLOSTEKMANN OM PENTATEVKEN? 21
fragmenthypotesen. I samma sällskap kom ju ock den insikten,
att Devteronomium utgjorde en relativt enhetlig skrift, och nu
blef densamma af de Wette och hans efterföljare brukad i och
för realkritiken. I sina »Beiträge» yttrar de Wette:
»Uppvisandet af denna olikhet (mellan Devteronomium och de
föregående Moseböckerna) har först den nyttan med sig, att vi
därigenom fullända beviset för Pentatevkens oäkthet; men en
positiv vinst skulle det vara, om vi bestämde karaktären af
denna olikhet och därigenom kunde vinna ljus öfver
Pentatevkens uppkomst och bildandet af den i densamma innehållna
lagstiftningen.» Vid försöket att ordna lagsamlingarna i
Pentatevken utan stöd af litterär kritik var naturligtvis faran för
subjektivism dubbelt stor. Men de Wette gjorde i sitt arbete
en del ytterst geniala grepp, som verkade i hög grad
öfvertygande. Som han nu också öppet och eftertryckligt förnekade
Moses’ författarskap till Pentatevken, så kan man ana hvad
verkan hans arbete skulle hafva inom det med hänsyn till dessa
frågor hittills slumrande Tyskland.
Det uppstod i själfva verket inom hela Tyskland en storm
emot Väter och de Wette; och en ofantlig mängd af
apologetiska skrifter utkommo under ett par decennier efter 1806.
Huru mycket oförstånd som än månde ha kommit till uttryck
i dessa strider, så visa de dock huru djupt nationen förmådde
intressera sig för en andlig fråga. Och så småningom, när
sinnena lugnat sig och ställde sig inför fakta, så insågo de
flesta, att traditionen var ohållbar, hur olika meningarna annars
kunde vara. Fejden från åren efter 1806 hade fullständigt
rubbat den gamla, från fäderna öfvertagna traditionen, och
hädanefter hade Pentatevkkritiken liksom den
gammaltestamentliga forskningar på kritisk-historisk grund i allmänhet för
alltid fått en plats i Tyskland vid sidan af annat
vetenskapligt arbete. Från denna tid har också diskussionen
kontinuerligt pågått.
Den oppositionsskrift mot kritici, som tilldrog sig största
uppmärksamhet, var författad 1823 af den då ännu blott 19-
årige Heinrich Ewald, och hade till titel: »Die Komposition der
Genesis kritisch untersucht.» Här uppvisades på ett slående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
