Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HVAD LAE KLOSTERMANN OM PENTATEVKEN? 23
de båda källorna fortsätta äfven efter 2 Mos. 3, fastän äfven
Elohisten efter detta kapitel kallar Gud för Jahve, så att
olikheten i Guds-namnen icke längre skiljer källorna. Elohisten
har berättat historien från världens skapelse ända till Kanaans
eröfring. Den långt senare tillkomna Jahvisten har behandlat
samma sak.
Ewalds recension af 1831 utgör den egentliga begynnelsen
till den s. k. komplementhypotesen; som innebär att en af
källskrifterna, Elohisten, tänkes som grundskrift för hela
Pentatevken och den andra källan, Jahvisten, betraktas som dess
komplement. Visserligen fasthåller Ewald Jahvisten som en
själfständig källa, medan den egentliga komplementhypotesen
innebär, att endast Elohisten är en verklig källskrift och att de
jahvisfiska fragmenten utgöra sinsemellan sammanhangslösa
stycken. Men det är just i anslutning till Ewald som äfven denna
sistnämnda åskådning uppkommit och under en tid bortåt
omfattats af de flesta forskare, nämligen ända till 1853.
År 1853, jämt 100 år efter Astrucs för Pentatevkkritiken
grundläggande arbete, utgaf Hermann Hupfeld en skrift, genom
hvilken han blef grundläggare af »den nyare urkundhypotesen»,
nämligen »Die Quellen der Genesis und die Art ihrer
Zusammensetzung von neuem untersucht.» Med den största
samvetsgrannhet anställer han här en ny undersökning af källorna i
Genesis, hvarvid undersökningens gång bestämmes däraf, att
den sker mot bakgrunden af komplementhypotesen.
Målsmännen för denna hypotes hade alltjämt talat om den
elohistiska »grundskriften», den enda egentliga källskriften i
Pentatevken, men man hade försummat att noggrannare bestämma
dess omfång. Detta vill nu Hupfeld allraförst göra. Det visar
sig då, att man med orätt påbördat grundskriften en mängd
stycken, som icke ha med densamma att skaffa, och Hupfeld
frånskiljer dem alltså, trots det att många af dem i likhet med
grundskriften kalla Gud för Elohim.
Sedan Hupfeld så noggrant som möjligt begränsat
grundskriften, anställer han en undersökning af de till densamma
icke hörande skriftstyckena och därvid först af dem, i hvilka
Gud kallas för Jahve. De undersökas med hänsyn till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
