Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
24 J. WALLES
frågan, huruvida de äro delar af en från början
sammanhängande källskrift eller om komplementhypotesen är hållbar.
Hupfeld finner, att de i flera afseenden bestämdt strida mot
grundskriften, så att de icke kunna hafva skrifvits som ett
komplement till denna, och därtill kommer, att de sinsemellan
visa sig hafva samma åskådning och passa tillsammans.
Sålunda återställer Hupfeld Jahvisten i sin egenskap af en
själfständig källa bredvid den elohistiska grundskriften och
bryter alltså med komplementhypotesen. — Men, såsom ofvan
nämndes, fann sig Hupfeld böra från den elohistiska grundskriften
skilja äfven ett antal stycken, i hvilka Gud kallas för Elohim.
Han kommer därvid till det resultat, att äfven dessa höra
samman och representera en särskild källskrift, »den andra
Elohisten», som emellertid till sin karaktär står närmare intill
Jahvisten än till den förste Elohisten eller grundskriften. Så
blef Hupfeld återupptäckaren af den andre Elohisten, sedan
Ilgens första upptäckt af densamma hade förgätits.
Gent emot komplementhypotesen hade alltså
urkundhypotesen blifvit af Hupfeld grundad på ett nytt och själfständigt
sätt. Den nyare urkundhypotesen, som genast tillämpades på
hela Pentatevken, häfdar, att i densamma finnas fyra
hufvudkällor, nämligen: 1) »Grundskriften» eller den förste Elohisten,
äfven kallad den prästerliga skriften (P) eller »de fyra
förbundens bok» (Q=Quattuor foederum), eller med hänsyn till dess
prästerliga lagsamlingar (hit hör nämligen hela Leviticus samt
stora stycken på båda sidor därom, såsom Exod 25—31, 35—40,
Num 1—10:28, 15, 17—19,25: 6—31, 33—36) Prästkodex (PC);
2)den andre Elohisten, som numera, då man icke längre
talar om »den förste Elohisten», utan mest om »Prästkodex»
eller »den prästerliga skriften», benämnes endast Elohisten (E);
3) Jahvisten (J) och 4) Devteronomium (D), som står i en
bok för sig. — Af dessa är (frånsedt D) »grundskriften» eller
P lättast att urskilja, så att i fråga om dess omfång väsentlig
enighet råder mellan alla forskare. Däremot har det i flera
fall varit svårt att skilja mellan E och J; i de fall, där dessa
två föreligga och man icke vill skilja dem, talar man om JE.
Men i princip äro de åtskilda, så att svårigheten gäller endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
