Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAD LÄR KLOSTERMANN OM PENTATEVKEN? 35
Man torde nu förstå Klostermanns egentliga intresse med
sitt ständiga betonande däraf att man skall börja med Penta-
tevken såsom en afslutad bok för att sedan komma till källorna.
Börjar man med de senare, så får man eller tror man sig få
J, E, D, P (Q) hvilka man låter förenas genom särskilda redak-
tioner. Ty sedan J, E och D äro frånskilda, återstår P (Q)
och det ligger då nära att betrakta detta som en särskild källa.
Men börjar man med den föreliggande Pentatevken och finner
huru P (Q) hänger ihop med eller rättare omsluter det hela,
så menar Klostermann, att man skall komma ifrån uppfatt-
ningen af Q såsom en särskild källa bredvid de andra och
därmed också från alla strider om dess ålder. Om Wellhausen
följer denna väg, skall äfven han vinnas; vi hafva sett huru
Klostermann uttalar ett sådant hopp. Äfven i en »Nachtrag»
till nyssnämnda artikel betonar K. öfverensstämmelsen mellan
sig och Wellhausen och hoppet att den skall blifva större;
»Wellhausen menar nämligen att en fjärde person skall hafva
från Q bortskurit de med J och E parallella styckena och
ersatt dem med de ålderdomligare från J och E. Jag åter, att
skriften Q från början blifvit omskrifven som en ram omkring
de till grund lagda fornheliga styckena. Om dessa båda teorier
stå i ett så löjligt missförhållande, att på grund af den gemen-
samma insikten icke någon öfvergång från den ena till den
andra till min förmån vore möjlig, må läsaren själf bedöma.»
Men dessa klara linjer i Klostermanns konkreta åskådning
fördunklas mycket ofta genom ett rent allmänt och abstrakt
tal om den enda rätta metoden och om nödvändigheten att
börja med den föreliggande Pentatevken. Härvid rifver K.
äfven upp de bryggor, öfver hvilka han kommit till sitt resultat,
i det han ställer sig skeptisk mot hela källteorien. Nödvän-
digheten att börja med vår Pentatevk och icke med J, E
o. s. v. skall nämligen framgå bland annat äfven däraf, att des-
sas existens icke är fullt säker. Detta söker K. visa genom fram-
häfvande af det stora afståndet mellan urtexten och vår he-
breiska text. Redan under den israelitisk-judiska statens be-
stånd och sedan i den judiska församlingen har texten upp-
repade gånger förändrats för att bättre passa för och förstås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
