Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 N. J. GÖRANSSON
synagogan följde med, och anspråket på uppenbarelse gällde
äfven dem, ja delvis i första rummet just dem. Logosspeku-
lationen fick nämligen till uppgift att göra synagogans öfver-
tagna tradition antaglig. När kristendomen började sitt arbete
på att teoretiskt utveckla sitt innehåll, tog den sålunda
med sig dogmatiserad tro både från semiternas och ariernas
andliga världar. Och detta orsakade en väldig jäsningsprocess
under många århundraden, så mycket betydelsefullare, som
den innebar ett samarbete mellan mänsklighetens allra högst
stående andliga stormakter. Det centrala i denna väldiga
process var Kristus. I alla motsatser erkändes han från ömse
sidor; och storheten i den insats, som han representerade, skulle
därför alltmer komma till sin rätt.
I den grekiska insatsen låg en särskild tendens att upp-
lösa dogmatisk tradition, d. v. s. att utveckla all slags ofull-
gången teoretisk verksamhet till vetande. Den synagogala
tendensen däremot gick ut på att bevara lärorna och tradi-
tionerna på det dogmatiska området oförfalskade d. v. s. orub-
bade. Och med den förenade sig det uppkommande kyrko-
väsendet. — Klarhetstörsten en gång väckt, kunde emellertid
inte hejdas. Dess första sträfvande var barnsligt och utan
kraft, men barnet växte till man och fick snart en mans makt.
Mannen skref vetandet på sin fana och blef med tiden alltmer
klar öfver sin motsats till kyrkans sträfvande, som med sina
institutioner vakade öfver den traditionella, i lärosatser bundna
tron. Häraf kom sig att striden mellan tro och vetande skulle
gifva den europeiska bildningen hennes mest egendomliga
karaktär.
Författaren till »Genom Modsaetningser» fotar just sitt
arbete på den grund, hvars förhistoria jag nu antydt.
Det helleniska arfvet låg länge som ett tämligen obetyd-
ligt räntegifvande kapital; men slutligen kunde det tillgodogö-
ras i enlighet med hela sin inre rikedom och dessutom äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
