Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÖFVERSIKT AF DEN RELIGIÖSA UTVECKLINGEN 53
på ett storslaget räntebärande sätt. Början därtill skedde
genom den s. k. renässanskulturen, hvarmed den nyare tiden
i västerlandets odlingshistoria inleddes. Det vetenskapliga och
intellektuella intresset fick nu ett dominerande öfvertag i för-
hållande till medeltidens mera dogmatiska tänkesätt. Man
hade nog klarhetstörst äfven i medeltiden, och denna kunde
också då gå till den grekiska filosofien för att vinna tillfreds-
ställelse. Men hela arten af det intellektuella arbetet blef
emellertid nu ett annat än då. — Vår författare gör en riktig
anmärkning. Renässansen gaf i själfva verket, säger han,
trots dess vetenskapliga frihetsinstinkt, en bättre förutsättning
till att förstå och tillägna sig Israels insats i världsutvecklingen
än forntidens greker kunde göra. Och det berodde därpå, att
dess princip ej var så ensidigt intellektualistisk som t. ex.
Platons. Denna befolkade nämligen en öfre eller inre värld
med idéer, som gjorde anspråk på, att å ena sidan vara klara
och fasta begrepp af vetenskaplig halt och å andra sidan äf-
ven det verkliga innehållet i den gudomliga världen.
Renässansen var en rörelse på intelligensens område lik-
som den af Plato inledda. Den tillhörde de mest begåfvade
eller bildningsaristokraterna. Och man sökte närmast efter
källorna till odlingen och efter kunskap; men dessutom ville
man lära känna människan, sådan hon som en mikrokosm var
insatt i den stora naturordningen. Därför måste man nu söka
sanningen icke blott som en begreppsvärld utan som ett
system af krafter och realiteter. Ehuru det visserligen är
sant, att renässansmännen ville förstå människan, så var det
likväl icke egentligen andelifvet eller personlighetslifvet, som
blef föremålet för deras forskning. Hade det varit fallet, hade
de måhända ej kommit att betyda mer för utvecklingen än t.
ex. en Cicero eller Seneca.
Allt ställdes under den stora naturens synpunkt. Makro-
kosmos skulle förklara mikrokosmos. Det ideal af insikts-
fullhet, som renässansen faktiskt bragt till giltighet, är icke
forntidens vishetsideal utan snarare idealet af en allt förstående
och därigenom allt behärskande, på samma gång som allt fri-
görande naturfilosofi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
