Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÖFVEKSIKT AF DEN RELIGIÖSA UTVECKLINGEN 55
Insikt, ty det kräfde den nya tiden. Hur gick man då till
väga? Rationalismen gick så tillväga, att den tog kristen-
domens dogmatiska arf i dess allmänna och grundläggande
drag tillgodo — renässansens mystik hade ju också trott sig
göra det —, men på detta arfs enskilda delar tillämpade man
en skoningslös förståndskritik, som man hade lärt sig i renäs-
sansempirismens skola. Följden blef, att dogmerna grundligt
reducerades, under det att de, som fingo stå kvar, efter lutt-
ringen fingo gälla som eviga förnuftssanningar; och kristen-
domen förklarades i denna sin gestalt för att vara absolut
sanning, lika gammal som världen. Renässansens mystik hade
sålunda nu blifvit metafysisk efter en nyare tids skaplynne,
hvilken icke tänktes som motsättning till tidens vetande utan
till kyrkans dogmatiska tradition.
Den västerländska kulturen kände sig stolt i den position,
som den nu vunnit, då den verkligen tyckte sig vara herre
både öfver det jordiska och det himmelska. Ty äfven många af
tidens framstående teologer hade nu öfvergått till hvad vetan-
det sålunda trodde sig ha eröfrat.
Men i själfva verket hade den ståndpunkt, som borde till-
kämpas och från hvilken ett verkligt fruktbringande utbyte
för tron kunde vinnas, långt ifrån ännu uppnåtts. Rationalis-
mens metafysik var icke äkta vara. Den var i realiteten en-
dast återstoden af en kompromiss mellan gamla trossatser af
olika källsprång och modern, empirisk kritik. När veten-
skapen riktade sin uppmärksamhet härpå och mer och mer
såg sig nödsakad att konstatera omöjligheten af att medelst
förnuftsslut utveckla en öfversinnlig värld (jag erinrar om
David Hume i England och Im. Kant i Tyskland såsom före-
gångsmän) uppstod ett nytt kulturskede, och de djupaste mot-
satserna togo ny gestalt. Trons värld släpptes icke alldeles
ur sikte, ty det hade varit en bankruttförklaring med mycket
farliga konsekvenser; men trons område fattades som en värld
af moralisk natur, själfständig och liksom en pendant i förhål-
lande till den värld, som var underlagd förståndets kategorier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
