Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÖFVERSIKT AF DEN EELIGIÖSA UTVECKLINGEN 57
sats, som gaf hopp om god lösning af lifsgåtorna. Huru sym-
patiskt, huru förstående kunde man nu icke tala om tron,
ja om den kristna tron och om Kristus. I honom hade ju
känslan af det absoluta beroendet af Gud tagit gestalt, den
känsla, som enligt Schleiermacher är religionens innersta väsen.
Eller i hans väsen uppnåddes den högre enhet af natur och ande,
som enligt Schelling skulle känneteckna Gud och som män-
niskan enligt honom skulle förstå medelst ett känsligt intellek-
tuellt samvetande. Eller huru blef inte Kristus nu genom
Hegel framställd som den absolute andens själfrealisation i
världen! Känsloperioden var rik på synpunkter, och den
kände sig också en tid fullt tillfredsställd i det idealas inre
besittning. Efter Schleiermachers, Marheinekes eller Daubs
system syntes verkligen allt på det andliga området vara, som
man säger klappadt och klart. Den långa Sökandets väg tycktes
vara tillryggalagd. Man trodde nu på allvar, att man funnit
den lösning, hvarefter seklerna famlat. Motsatserna hade upp-
lösts i en högre och högsta enhet.
Känsloperioden har betydelse som en rik andlig jordmån.
Allt var här så att säga tillredt för att en skörd i framtiden
skulle kunna inhöstas. Ty intresset för det personliga medför
på visst sätt en inblick i allt. Människan är en mikrokosm, som
omfattar det högsta och det lägsta, det ideella och det substan-
tiella, tiden och evigheten. Gifves det en uppenbarelse, så måste
den i henne ha sin anknytningspunkt. Men att romantiken så
uteslutande byggde på sympatien, på det inre förståendet, det
innebar såtillvida en missvisning, som man därigenom lätt
frestades att göra halt inför det allt för mänskliga. Faran
var att man kanske aldrig kom utöfver den ståndpunkt, man
en gång fäst sig vid och som föreföll känslan angenäm.
Många af de djupare anlagda hade emellertid under arbe-
tet med idéens innehåll och uppgifter — trots tidens lust för
harmonisering känt en omotsvarighet i sitt inre, som varslade
om, att det andligas uppfattning och ägande icke var allde-
les så lätt som känsloperiodens speciella synpunkt kunde gifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
