Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 N. J. GÖRANSSON
vände sig till människan med en fordran på tro och förtrös-
tan. Men om allt detta kunde den grekiska intellektualismen
ingenting veta, ty den tog sin utgångspunkt i det teoretiska.
Aldrig förr hade den olika karaktären i den västerländska
kulturens tvenne kraftigaste källsprång så tydligt ådagalagts
som nu af Kierkegaard. Att han — utan de religionshisto-
riska studier, som tillhöra de senaste årtiondena, — kunnat
göra det, berodde, utom på hans säregna begåfning, på hans
djupa personliga erfarenheter, hvilka nära sammanhängde med
känsloperiodens sätt att uppställa de högsta problemen. Det
var nämligen egendomligt för denna period, att de personliga
problemen ställdes i förgrunden, och att man kräfde deras
lösning på inre väg. Men när det personliga så betonades,
måste den djupt anlagde snart märka undantagsmänniskan,
som genom inre drift kallas att gripa utöfver den ståndpunkt,
som mängden intager. Följer hon denna drift, råkar hon in i
konflikter och lidanden. Men då uppkomma frågorna om li-
dandets orsak; och tankarna ledas till antagande af skuld och
försoningens nödvändighet. Man börjar förstå, att lidandet är
ett pris, som den utvalde måste betala för att stå i en högre
makts tjänst till fromma för dem, som ännu befinna sig i
osanningen.
Kierkegaard trodde sig ha mottagit en säregen kallelse.
Han betraktade sig som stående i »Styrelsens» tjänst. Därför
påtog han sig både ödmjukt och stolt alla lidanden, som han
visste vara en följd däraf. Att undantagsmänniskan pålades
lidanden, tedde sig för honom som ett gudomligt bekymmer
för den mänsklighet, som lefde i osanningen. Härigenom lefdex
sig då Kierhegaard till samma betraktelsesätt, som förut besjälat
1 "Det er virkelig med mig snarest, som hvis jag taenkte enFyrste, der
fangede en for sine gode Evner og kunskaber i en vis riktning bekendt
Månd, satte ham fangen og sade til ham: denne Sag vil jeg have framstillet
af Dig." Citat ur Efterl. Pap. 1849. S. 388. (Gennem Modsaeten. sid. 151.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
