Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÖFVERSIKT AF DEN RELIGIÖSA UTVECKLINGEN 63
objektivitet, men romantiskt, så att objektiviteten betyder den
inre, af människan insedda och fordrade nödvändigheten. Han
stannade sålunda vid den nödvändighet, som idéns väsen gifver
vid handen. Men det var hans mening att därmed förklara alltr
att gifva en inblick i universums lågar, ådagalägga utvecklingen
och demonstrera lifsformernas framträdande i historien och na-
turen. Detta misslyckades väl, men det vetenskapliga sannings-
ideal, som Hegel sålunda försökte realisera, skulle icke dö med
honom. Några årtionden var hans namn mer till varnagel än
till berömmelse inom vetenskapen, men åsikterna växla, och
nu är hans stora synpunkt åter i frammarsch.
Det var naturvetenskaperna, som först gjorde Hegels tanke-
gång misstänkt, ja förlöjligad, men dessa samma vetenska-
per äro nu i färd med att till stor del återställa hans ära.
Ty dessa vetenskaper ha nu tagit hand om problemet angående
tingens väsen och hemligheten af lifsformernas framåtskridande..
Under deras stora uppsving i midten af förra seklet för-
des väl allraförst tanken utåt igen såsom i renässansens för-
sta dagar. Det vetenskapliga idealet syntes då verkligen fak-
tiskt bli absolut oensartadt med det personligt andliga och
religiösa. Men detta var blott en episod. Spörsmålet om
hvarthän allting syftar kunde icke från vetenskapens arbetsmetod
tillbakavisas utan att denna måste erkänna sig själf vara en-
sidig, Det teleologiska problemet låg i själfva utvecklings-
tanken; ja däri låg äfven, när man rätt besinnade sig, frågan
om friheten. De blott logiska och mekaniska synpunkterna,
blefvo sålunda för vetenskapen själf alltmer otillfredsställande,
när det gällde att uppnå ett fullständigt sanningsideal.1
Här äro vi nu inne på det, som i nutiden börjar göra sig
gällande hos de djupare blickande vetenskapsmännen. De börja
förstå, att det var något i de gamla metafysiska proble-
men, som man ännu icke kommit riktigt tillrätta med, men
som icke kan afvisas från vetenskapens område. Visserligen
är man fullt på det klara med, att man icke längre kan lösa.
1 Jag erinrar här om den hos oss kände och högt värderade filosofen,.
Vitalis Norström.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
