Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNDLINJES TILL EN NY LIFSÅSKÅDNING 71
och hvad måste det icke kosta, innan en enande och frälsande
syntes blir funnen öfver den plågsamma splittringen! Förtvifla
böra vi icke, men nog gäller det att ej »sky mödan, feg och
svag», om man vill vara en själfverksam medarbetare på tidens
byggnad och ej blott en för sin privata del sauverad »osjälf-
ständig handtlangare».
När vår författare i bokens andra hufvuddel tager sig för
att göra ett utkast till en ny lifsåskådning, utgår han från, att
denna icke kan åstadkommas af blotta tänkandet, utan af det
konkreta lifvet själft, ett lif som skall söka sin verifikation i
sitt eget befästande och höjande. Det måste ske en hänvänd-
ning till metafysik, hur mycket än en sådan står i strid med
vår tids skaplynne, dock att märka ej en tänkandets, utan en
lifvets metafysik. Den fattiga litenheten i nutidens inre lif är
ett indirekt bevis för en lifsmetafysiks nödvändighet. Denna
skall lära oss att i det andliga lifvet erkänna »ett människan
öfverlägset världslif, som meddelar sig åt henne och höjer
henne upp till sig».
Lifvets begränsning af tiden är i själfva verket outhärdlig
för tanken; människans uppsummerande utan rest i naturen är
ett nonsens; ett lif af blott natur och intelligens är en olidlig
motsägelse, bakom hvilken måste ligga en högre enhet, som
löser den. Men om människan också icke uppgår i naturen,
så förblir gestaltningen af hennes lif dock alltid bunden vid
naturen, vid sinnligheten. Naturen täcker icke blott vår kropps-
liga varelse, utan äfven en del af vår själ.
Men hvad är det verkliga lifvet? Något upp öfver män-
niskan och dock inom henne, något som samtidigt skall stanna
inom människan och väsentligen föra ut öfver henne. Här
möter en motsägelse, hvarpå hela kulturhistorien erbjuder
en uppskakande illustration. Kulturlifvets kärna och san-
ning har alltid varit att inom mänskligheten uppbygga en
ny, andlig värld, men vidhängsenheten vid sinnevärlden behär-
skar alltjämt hårdnackadt sinnena; det sannas och godas idéer
tyckas mänskligheten aldrig närma sig, de förblifva för henne
praktiskt ett evigt »Jenseits», hur hon än vrider och vänder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
