Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 J. WALLINDER
sig, Men hon kan icke uppgifva denna sträfvan, och trots allt
har den väckt önskningar, krafter, ansatser, som, om de ock
äro aldrig så små, dock äro tillräckligt starka för att göra det
blotta naturlifvet otillräkligt för oss. Med andelifvets nege-
rande sjunker allt ihop till värdelöshet och meningslöshet.
Detta lif, på en gång öfverlägset öfver människan och be-
fintligt inom hennes egen sfär, verkar suveränt, öfvervinnande mot-
satsen mellan den själlösa utvärtesheten (objektiviteten) och den
haltlösa innerligheten (subjektiviteten). I och genom detta lif
blir människan själf en värld och upphöjes till någonting öfver-
mänskligt.
Genom nutiden går en stark åtrå efter en fast punkt,
som rår bära lifvet i dess oändliga mångfald. I den empiriska
tillvaron står denna punkt icke att finna, blott i en själfstän-
dig andlig värld. Sökandet af denna punkt sker genom rörelse
och strid, dock så att striden icke är dess yttersta källa. Det
andliga lifvets grundegenskaper kunna endast begripas under
förutsättning af ett själfständigt andligt lif. Så har t. ex.
religionen sitt värde i sig själf, i sin andliga substans, men
icke desto mindre skall den också bedömas efter sin förmåga
att ansluta sig till hela lifsrörelsen och föra den framåt.
I möda och strid finner människan sig själf i tillvaron.
Det andliga lif, som upplåter sig för oss i denna strid, ter sig
på en gång som gammalt och som nytt, nytt i förhållande till
naturlifvet, gammalt med afseende på sin all mänsklig verk-
samhet föregående aktualitet. När människan börjar omfatta
detta gamla-nya lif, sker det ej utan fara, ej så mycket från
naturen själf som från människans benägenhet att fastläsa all
andlig rörelse vid naturens synpunkter och syften. Så blir det
en strid^ mindre mellan natur och ande än mellan äkta och
oäkta andlighet. Aldrig ter sig människan större, än då hon
förhåller sig allvarligt i denna strid inom sin egen ande.
Härmed kommer förf. in på kapitlet om frihetens nöd-
vändighet och värde. Ingen kan förneka, att människan är
bunden af det föregående och af sin omgifning. Men man
kan lika litet neka friheten, så vida man bejakar sedligheten.
Friheten förutan viker handlingens begrepp för blotta skeendets,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
