Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GKUNDLINJER TILL EN NY LIFSÅSKÅDNING 73
vårt lif blefve blott en händelsernas ström, och det närvaran-
de blott en substanslös öfvergångspunkt mellan förflutet och
tillkommande. Men det närvarande är något annat och mera:
hvarje andligt förvärf äger bestånd icke allenast genom sin i
ögonblicket vunna tillvaro, utan genom ett åter och åter förnyadt
skapande. En inre afgörelse har icke väsentligen tidskaraktär,
utan går igenom hela lifvet; de enskilda handlingarna äro
endast företeelser af hvad som försiggått och försiggår i det
inre och utanför tiden.1 Vårt lif är en strid mellan öde och
frihet. Friheten består icke i att efter godtfinnande kunna
förändra den yttre verkligheten, men i att kunna välja mellan
att finna sig i lifvets sammanhangslöshet eller motarbeta denna
genom andlig själfverksamhet. Detta att i frihetens tecken
utarbeta sin individnalitet, att göra sitt lif till sin egen gär-
ning, är så väl individens som nationernas och människosläk-
tets högsta uppgift.
Ledstjärnan är här plikten, som vore ett nonsens utanför
frihetens sfär. Plikten, som uppbär det nya lifvet, måste vara
ett gladt bejakande. Och det är den, äfven om i detta lifs be-
gynnelse förnekeisen synes öfvervägande. Detta vinner sin
rätta belysning, i den mån förnekeisen blir förstådd som be-
jakandets frånsida. Sådana tingen nu äro, måste detta nej
dock alltid behålla sin skärpa. Äfven kärlekens glada ja får ej
förneka rättens bittra nej, utan upptaga det i sig.
Den gängse uppfattningen, att historia och samhälle kunna
af sig själfva höja vår tillvaro till själfständig andlighet, måste
på erfarenhetens grund bestridas. Fattar man historien blott
som en kedja af handlingar och händelser, där det föregående
naturnödvändigt mynnar ut i det efterföljande, blir man rådlös
inför all splittring och strid mellan ståndpunkterna omkring
oss. Men i själfva verket är den verkliga historien något
annat och mera: den är ett fasthållande af, ett återvändande
till och ett oupphörligt bearbetande af de redan gifna presta-
tionerna, så att punktualiteten viker för lifvets allt omspan-
1 Härmed kan teologen jämföra den metodistiskt uppfattningen af
ordo salutis. Anmälaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
