- Project Runeberg -  Bibelforskaren. Tidskrift för skrifttolkning och praktisk kristendom. / Tjugufemte årgången. 1908 /
102

(1907-1922) Author: Otto Ferdinand Myrberg, Johan August Ekman, Erik Stave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

E. STAVE

grunder, och en öfversättning har icke rätt att så där strö in
en förklaring af isagogisk natur, hvar man behagar i texten.
För den obevandrade kommer ett sådant där adverb att bli det
afgörande beviset på hvar brefvet är skrifvet.1

Principen att städse öfversatta ett och samma ord i grund-
texten med ett och samma ord på svenska, som i så stor
utsträckning tillämpats inom Gamla testamentet, har BK. ock
gjort gällande inom Nya. Men resultatet häraf har på vissa
ställen gifvit en svensk text, som icke synes oss tilltalande.

1 Mark. 10:13 samt Luk. 18: 15 läses, att man förde fram barn
till Jesus, »för att han skulle taga på dem» (Tva aoxcbv aTrr/jtai
1. S^YjTai). Meningen är sannolikt, att han skulle lägga sin hand
på dem, och så borde det väl heta på svenska i st. för det
vulgära »taga på dem». Men BK har icke valt det bättre
uttrycket, sannolikt af det skäl, att det finnes ett annat uttryck
(åmtfrévai ty]v -/^sLpa, 1. za<; xBl?a(; ^i tivi), som återgifvits med
»lägga handen», »händerna på någon». Att såväl normalupplagan
som kyrkobibeln redan ha det vulgära uttrycket »taga på», kan
ej tjäna som stöd för dem, som gifvit en ny öfversättning och
ej inskränkt sig till en revision.

Ett annat exempel på tillämpningen af denna princip är
återgifvandet af xaxaXXasasiv och xaiaXXa^T], som hittills af
såväl normalupplagan som kyrkobibeln öfversatts än med »för-
sona», »försoning», än med »förlika», »förlikning». BK. återgifver
nu dessa uttryck regelbundet med »förlika», »förlikning», för-
modligen af det skäl, att den förbehållit öfversättningen »försona» r
»försoning» åt ett par andra grekiska ord, nämligen tXaaxsa&ai
och iXaoiLdc (Hebr. 2:17, 1 Joh. 2: 2; 4:10). Nu är det visserligen
sant, att det på ett par ställen (Rom. 5:10 f.) är tämligen
likgiltigt, om det står »förlika», »förlikning» eller »försona»,
»försoning». Men åtminstone i ett par fall måste använd-
ningen af »förlikning» komma att stöta alla dem, som äro
förtrogna med den nu gängse uppbyggelselitteraturen. Vi mena

2 Kor. 5:18 f. Det torde för sådana personer möjligtvis gå för
sig att läsa: »Gud hax förlikt oss med sig själf». »Ty det var

1 Också här kan man anmärka bristen på konsekvens. Jfr det följande
till Apg. 18:22; 21:34 m. fl.; 21:40 m. fl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:04:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibelfor/1908/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free