- Project Runeberg -  Bibelforskaren. Tidskrift för skrifttolkning och praktisk kristendom. / Tjugufemte årgången. 1908 /
110

(1907-1922) Author: Otto Ferdinand Myrberg, Johan August Ekman, Erik Stave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110 E. STAVE

ställets mening1, fördunklas af BK:s öfversättning, som till och
med kan brukas som stöd för en alldeles motsatt mening,
nämligen att man först blifver Guds barn genom att likna Gud.

6: 12: Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta
dem oss skyldiga äro.

Egentligen heter det: »såsom ock vi hafva förlåtit dem
oss skyldiga äro». Och det är väl ej utan skäl som det här
användes just detta tempus: endast den kan i sanning bedja
om sina synders förlåtelse, som i sitt hjärta icke längre bär
på någon fientlig känsla mot dem, som förorättat honom.
»Bönen till Gud, att han må förlåta lärjungarna, som genom
handling eller underlåtenhet försyndat sig mot honom, dessa
deras synder, förstärkes genom hänvisningen därtill, att de
själfva, redan innan de bådo till Gud, låtit en sådan syndaför-
låtelse komma dem till del, som gent emot dem såsom fordrings-
ägare befinna sig i samma ställning af gäldenärer» (Zahn).

10:32: Därför, hvar och en som hannes vid mig inför
människorna, honom skall ock jag kännas vid inför min fader.

Det torde vara lätt nog att förstå skälet till den ändring,
som BK. här gjort af ett ofta användt ord. På svenska låter
det ej så väl säga sig om Jesus, att han skall bekänna de sina
inför sin fader. Här, om Jesus, passar det bättre att öfver-
sätta verbet med: kännas vid; och skall nu hvarje ord återgifvas
blott på ett sätt, så tvingas man att öfversatta verbet i relativ-
satsen också med: kännas vid. Men här verkar en sådan
öfversättning allt för matt. Ty Jesus vill dock säga något
mer än att han, för att kännas vid de sina inför sin fader,
kräfver att de visat, att de kännas vid honom. Det är uppen-
barligen fråga om en bekännelse af Jesus såsom Messias i ord,
ehuru ej detta uteslutande: Den som inför människor på detta
sätt visar, att Jesus är hans herre och mästare — ty detta
ligger i ordet — den vill han inför sin fader också »bekänna»
såsom hans bekännare. Jfr Zahn. Då denna tanke lika bra
eller väl bättre kommer till uttryck i den hittills brukliga
öfversättningen (»bekänna» i båda satserna), synes oss ändrin-
gen minst sagdt öfverflödig. Jfr Grimm’s Wilke’s Clavis Novi
Testamenti i öfversättning och bearbetad utvidgn. af J. H.
Thayer sub 6{jloXoys(o och 5sv n:o 8; ett arbete som BK. icke
synes ha känt till.

11:6: Och salig är den som icke kommer på fall genom
mig.

Det grekiska verbet oxavSaXtCstv öfversattes af BK. med:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:04:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibelfor/1908/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free