Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 E. STAVE
den förutsatta situationen och att denna också kunde blifva
tydligare genom en liten förändring af de här kursiverade orden. Vär-
den tankes tydligen komma in och taga sin plats vid den öfversta
ändan af bordet. Har nu en gäst tagit plats för högt upp, går
värden till honom och säger: »gif plats åt denne», som är mera
hedrad (v. 9 sXihbv épsl ooi). Finner värden den inbjudne ha
satt sig för lågt ner, på »den nedersta platsen vid bordet» (v. 10).
så kallar han från sin plats vid öfversta ändan på honom med
orden: Trpoaavdpyj-ih avwtspov: Kom upp högre. Field hänvisar
till ordspr. 25: 7, som troligen föresväfvat Jesus i denna stund:
xpsioaov Y&p tö pTjd-tjVai aoi, avdpatvs 7tpb<; [ié, r\ Tarcsiväiaat os
sv TTpoaamp SovaaaT), och framhåller att prepositionen irpds i
verbet just tillkännagifver, att ordet är taladt från värdens
plats, mot hvilken gästen ifråga har att komma högre upp.
16: 19: Det var en gång en rik man som klädde sig i
purpur och fint linne och lefde hvar dag i glädje och prakt.
Kyrkobibeln: . . . lefde hvar dag kräseliga. Normaluppla-
gan är i det väsentliga lika med BK.
Det kan sättas i fråga, om icke den svenska texten hos
BK. gifver en något skef bild af orden i grundtexten. Den
rike mannens lif karaktäriseras först genom hans fina klädsel.
När det sedan heter, att han hvar dag lefde »i glädje och prakt»,
■får man lätt nog den föreställningen, att han vid sidan af sina
fester eller i sitt glada lif utvecklade en särskild prakt t. ex.
i husets inredning eller möjligen i nya dräkter eller andra kost-
barheter. Men detta är knappt meningen på stället. Grundtextens
åoypaivö|j.£vos xa#5 rjjiipav Xa»i7rpaJc säger, att han dagligen lefde
i glädje, d. v. s. i festliga måltider. (Jfr 15: 23: »låtom oss
äta och göra oss glada: (yorfdvTes sty£pav\>a)|xsv), och att detta
skedde XajJLTrpw?: praktfullt, lysande, med stora utgifter. Just
så har Vulgata öfversatt: et epulabatur quotidie splendide.
Denna uppfattning ligger ock till grund för den svenska kyrko-
bibeln, som alltså ännu är värd beaktande.
18: 5: Likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig,
vill jag dock skaffa henne rätt, för att hon icke till slut må
komma och rent af öfverfallet mig (iva jitj sk tsXos
Kyrkobibeln: — — — att hon icke skall komma på det
sista och ropa på mig.
Kyrkobibeln torde här alltifrån 1526 (ath hon icke skal
komma på thet siijszta och ropa uthöfruer mich) gå tillbaka till
Jjuther 1522: auf dass sie nit zu letzt kome, und beteube mich.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
