- Project Runeberg -  Bibelforskaren. Tidskrift för skrifttolkning och praktisk kristendom. / Tjugufemte årgången. 1908 /
138

(1907-1922) Author: Otto Ferdinand Myrberg, Johan August Ekman, Erik Stave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138 j. L.

endast intellektuellt reagerande mot hvad som handlas, talas
och tros.

Vissa partiers ofullbordade, embryoartade skick är utan
tvifvel ägnadt att framkalla åtskilligt missförstånd. Förf. ut-
lofvar emellertid att framdeles utförligare behandla dessa punkter.
Detta löfte har han nyligen, åtminstone delvis, infriat i sin i
fjol utkomna bok »Pragmatism».

Redan i »Varieties» möter oss detta dunkla ord. Vi få
där veta, att James lånat uttrycket från en amerikansk filosof
Peirce, som i sin filosofi tillämpar den s. k. pragmatismens
princip, hvarmed han menar den filosofiska metod, som bedömer
en filosofisk idés sanningsvärde efter dess praktiska betydelse
för det mänskliga lifvet. I »Varieties» använder sig James af
denna metod hufvudsakligen för bedömandet af vissa teologiska
läror, framför allt om de s. k. Guds attribut. I sin sista bok
utför han metoden närmare. I sin praktiska tillämpning får
den hufvudsakligen karaktären af en kritisk metod; den gör
tjänst som en lapis lydius vid värdesättningen af de mångfaldiga
teorier om Gud och världen, som människoanden tänkt ut.
Allt för länge har emellertid den filosofiska rationalismen yfts
öfver sina förmenta resurser till den sanna verklighetens upp-
byggande. Det absoluta, tingens väsen, den begreppsmässiga
nödvändigheten, apriorisk sanning — hvad beteckna dessa ord
annat än ett inbilskt förnufts postulat! Den pragmatiske
tänkaren vänder dylika tankeexperiment resolut ryggen. För
honom är »sanningen i sig» en tom fras. Vi människor ha
endast rätt att tala om »sanningen för oss», och för oss äro
de metafysiska begreppen sanna endast i den mån, som de för
oss ha någon praktisk betydelse, som de hjälpa oss att lefva
vårt lif lyckligare och starkare. Så blir sanningen ett slag af
godhet, ej ett därmed koordineradt begrepp, och sannare är en
idé i den mån den är bättre och praktiskt värdefullare.
Sanningen är ej, den har att oaflåtligt arbeta sig fram. I
andens värld råder en ständig strid mellan tankar och system.
Såsom i det biologiska • lifvet så bära de segrarens märke, som
äro de starkaste — starkaste, icke i logisk förnuftsnödvändighet
utan. i praktiskt värde. Pragmatisten känner inga dogmer.
Iptet är för honom på förhand sant eller på förhand falskt.
Öfverallt där han spårar en kraft, som kan ge det mänskliga
lifvet en stöt framåt mot anade ideella mål, ser han ett sannings-
moment nedlagdt. Det gäller att samla dessa spridda moment
och hopfoga dem till en ny världsbild, hvilken i sin ordning är
dömd att ge vika för en annan af ännu större värdepregnans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:04:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibelfor/1908/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free