Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 LITTERATURANMÄLAN
lande till sig själf. Så mycket mera tillfälle därtill har Arrhe-
nius, och det gör han också både med oförskräckthet och, vi
våga säga det, med prisvärd försynthet.
»Människan inför världsgåtan» infångar inom sin synvidd
hela världsalltet med känsla och medvetande af dess absoluta
gränslöshet. Men förf. skulle, förmoda vi, ej vägra att med-
gifva, att världsalltet blott är en del, och därtill ingalunda den
största, af tillvaron, af verkligheten. Arrhenius är så väl i
denna sin bok som i dess föregångare, »Världarnas utveckling»,
en naturalistisk vetenskapsman, fattadt i den bästa mening,
som kan inläggas i namnet på den kulturriktning, som efter
1600-talets förberedelser nådde sin fulla utveckling i 1700-talets
»Aufklär ung», och som ännu är vid full vigör och ingalunda
spelat ut sin roll i mänsklighetens bildningshistoria. Om denna
naturalism i stort sedt hittills öfvervägande befordrat eller
hindrat den sanna utvecklingen, är en stor fråga, som vi här
icke upptaga; men handhafves den så, som prof. Arrhenius gör,
förtjänar den obetingadt erkännande och uppriktig tacksamhet.
Uppgiften är här att med flitigt och fördomsfritt användande
af den iakttagelse- och slutledningsförmåga, som ligger i vår
natur, aflocka naturen dess lagar, hemligheter och under. Detta
gör prof. A. på ett sätt, som är det naturvetenskapliga snillets
speciella gåfva, och det är en njutning både att följa detta
snilles arbetsmetod, så godt en vanlig människa kan det, och
att plocka eller se honom plocka arbetsmetodens frukter.
»Människan inför världsgåtan» är en historisk framställning
af vårt släktes föreställningar och vetande om världsförloppet,
om »världarnas utveckling», från kulturens späda barndom till
den dag som är. Förf. börjar med några gamla naturfolks sa-
gor om världsdaningen, såsom indernas, finnarnas, indianernas
m. fi., och fortsätter sedan med »skapelselegender» hos några
gamla kulturfolk: semiter, egypter, perser, greker (Hesiodos),
skandinaver, och ger där för sin del första priset åt den skan-
dinaviska skapelsedikten.
Några teologer och gammaldags kristna skola utan tvifvel
stöta sig på, att han sätter denna dikt högre än skapelseberät-
telsen i Genesis. Anmälaren vill hvarken vara aktör eller de-
fensor i målet Arrhenius mot den ortodoxa teologien eller den
ortodoxa teologien mot den modärna teologien, men nöjer sig
med att påpeka, hurusom det etiska momentet i Genesis, som
väl är dess hufvudsak, för vår förf. såsom naturforskare har
ett underordnadt värde.
Därnäst kommer ett kapitel om den gamla vetenskapens
uppfattning af världen: de egyptiska prästforskarnas, de ioniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
