Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR ANMÄL AN 155
»fysikernas» samt de hellenistiska och romerska vetenskaps-
männens. Hög förtjänst tillmäter han åtskilliga gamla grekiska
tänkare, såsom Anaximander, Empedokles, Demokritos, hvilkas
mer eller mindre intuitiva uppfattning i sig innesluter flera af
senaste tiders exakt utarbetade teorier. Däremot ser han i den
grekiska kulturens mest prisade blomstringstid samt i den
romerska och medeltida bildningen en stagnation eller en till-
bakagång i naturstudiet, föranledd af det filosofiska och seder-
mera det religiösa (korteligen: det idealistiska) intressets predo-
minerande. Det är ju så, att han här talar om naturstudiet,
och så till vida är det väl icke värdt att disputera med honom,
men vi kunna icke hjälpa, att vi så väl här som i största delen
af hans bok finna honom uttrycka sig så, som om han skulle
i naturalistisk exklusivitet ge det idealistiska kulturarbetet en
väl blygsam rang i jämförelse med det »exakt» vetenskapliga.
Det är nog icke många, som kunna läsa A:s bok så, att
de icke af den taga sig anledning att oskäligt underkänna de
ideella kulturvärden, som den klassiska och medeltida odlingen
framarbetat, och som kanske från en icke-naturvetenskaplig
horisont skola befinnas äga högre valör än de af föreliggande
bok framhäfda. T. o. m. i fortsättningen af arbetet, i teck-
ningen af den nya tidens forskare-heroer, renässansens stormän,
Descartes, Newton, Buffon, Laplace, Kant, Darwin, Spencer,
Helmholtz m. fi. m. fi. — Svante Arrhenius själf ej att förtiga,
ehuru han fint nog ger sin egen insats en rätt anspråkslös
plats i raden — t. o. m. där får man det intrycket, att den
där metafysiken esomoftast spelat forskningen ogynnsamma
spratt. Så t. ex. Newtons religiöst motiverade teleologi och
Kants etiska idealism. Dock, om man läser boken till punkt,
skall man nog finna, att den geniale författaren icke är så be-
gränsad i sin kosmiska uppfattning, att han ej inrymmer äfven
öfver-kosmiska synpunkter, ehuru dessa naturligtvis ligga utanför
hans ämne.
Skulle man kort och godt angifva några hufvudpunkter
såsom bokens contenta eller resultat, borde dessa själffallet bli
ungefär desamma som i den förra boken, »Världarnas Utveck-
ling». Så är det ock. Dit må räknas lagen om strålnings-
trycket, först konstaterad af Maxwell för några årtionden sedan,
men praktiskt använd först af Arrhenius sedan 5—6 år tillbaka.
I sammanhang därmed står uppfattningen af universum såsom
stadt i en fram- och tillbakagående utvecklingsrörelse utan
början och utan slut, från nebulosatillstånd till soltillstånd och
tvärt om i oändlighet. Förf. häfdar materiens evighet och
energiens evighet, lifvets evighet och tidens evighet. Lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
