Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 E. STAVE
verkande. Det uttryck, hvari Jesus kläder denna tanke, beror
på en jämförelse mellan den genom Guds rådslut bestämda
längden af hans lif och den genom naturordningen bestämda
längden af dagen. Men i det han kallar solen och det från
henne utströmmande dagsljuset »denna världens ljus», gifver han
tillkänna, att för honom likasom för hvarje from lyser också en
annan sol, ett ljus som hör till en högre värld, i hvars sken
man kan vandra säkert, äfven om det i denna jordiska värld
råder natt omkring en. Därmed kan endast menas Gud. Om
denna tanke bryter fram genom den Paraboliska inklädnaden;
så har man också att därefter uppfatta det eljest knappt för-
klarliga uttrycket Ott <pcö<; om sauv sv aoTtj) i beskrifningen af
den, som vandrar om natten och därför stöter sig och snafvar
(v. 10). I sig har ju icke heller den ljuset, som vandrar i ljuset
af solen som belyser jorden, utan han har det omkring sig och
hos sig (jfr Ps. 38:11; 139:11). I en strängt genomförd alle-
gori måste det negativa uttrycket heta (tö) ®&q ooz sauv «ist’
aotoö, eller oo [sXércst (jfr v. 9) eller oÖ7w s^et (jfr 8:12) tö cpw?.
Men alltid och i hvarje lifsläge har den människa ljuset i sig,
hvilken har Gud för sin själs öga och som i likhet med Jesus
beständigt vandrar i »ljuset af Guds ansikte» (Ps. 89:10). Han
kan darra af förskräckelse eller klaga af smärta, men för en
olycklig slump fruktar han icke (Ps. 23: 4; 91:1—7).»
Det är visserligen sant, att hvad Zahn och andra sålunda
utveckla till förklaring af texten tillfullo kan fattas endast af
dem, som äro i stånd att läsa grekiska. Men det torde vara
rådligast att låta stället bibehålla sin gamla svenska form
(: »ty ljuset är icke i honom» 1.: »han har icke ljuset i sig»).
Ty om denna form bibehålles, kan en sakkunnig lärare eller
undervisare i en skola, med detta uttryckssätt till utgångspunkt,
göra den förklaring af innehållet, som t. ex. Zahn gjort. Men
med BK:s öfversättning har han icke någon sådan hållpunkt i
texten. Denna öfversättning eller parafras är förresten miss-
visande: »ty han har då icke det ljuset», måste af en svensk
läsare tolkas: »denna världens ljus» (solen) i v. 9. Men vi ha
sett, att detta icke kan vara meningen.
12:7: Men Jesus sade: Låt henne (Maria) vara: må hon
få fullborda detta för min begrafningsdag.
Denna öfversättning är hvarken tydlig för svenska läsare
ej heller i enlighet med grundtexten. Enligt v. 3. har Maria
redan smort Jesu fötter och äfven torkat dem med sitt hufvud-
hår. En tänkande läsare frågar sig därför hvad som ännu kan
återstå att göra, hvad hon vidare har att »fullborda», enligt BK:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
