Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELKOMMISSIONENS PROFÖFVERSÄTTNING AF NYA TESTAMENTET 191
den åt eder utkorade Kristus (Messias), nämligeD Jesus: honom
måste himmelen upptaga och behålla intill de tider o. s. v.»
Jfr Edmans öfversättning. Då Petrus talar till sina judiska
landsmän, erinrar han dem om deras messianska förhoppningar;
dessa skola bli förverkligade — det är den första tanken, och
därför nämner han den utkorade Kristus (Messias) först och sätter
sedan likhetstecken mellan denne och Jesus. Med den andra
meningen vill Petrus tydligen förklara, huru han kan tala om
en ny ankomst af denne Messias: det beror därpå, att himmelen
endast till en tid måste upptaga och behålla honom. Denna
tanke står sålunda icke i motsatsförhållande till den förra utan
är ett slags förklaring till den första. Den bör därför icke
inledas med ett »men».
Tonvikten ligger i den första meningen icke på Jesus utan
på Kristus (Messias), och därför heter det i grundt.: den för eder
bestämde Kristus (Messias), (nämligen) Jesus. Till hans första
ankomst hörde att lida och dö. Till hans andra hör att upp-
fylla de genom profeterna gifna löftena till Israel om veder-
kvickelsens tider.
4: 1: Medan de nu talade till folket, kommo prästerna och
befälhafvaren för tempelvakten och sadducéerna och antastade
dem.
Grundt:s ércéanjoav betyder icke »kommo och antastade»
utan säger endast, att de ifrågavarande »kommo eller gingo fram
till» apostlarna. Jfr BK:s egen öfversättning af samma verb
Luk. 10:40. Möiligen kan det här liksom på andra ställen ligga
en betydelse: plötsligt komma fram eller gå fram till. Jfr
Grimm-Thayer. Men »antasta» betyder ordet icke hvarken
här eller annorstädes i N. T.
7:4: Sedan, efter hans faders död, bjöd Gud honom (Abra-
ham) flytta därifrån till detta land.
Också detta är parafras och i vår tanke en onödig sådan.
Hvarför kunde det ej gå an att enligt grundtextens uttryckssätt
och i anslutning till normalupplagan skrifva: förflyttade han
honom? Hvarje bibelläsare vet ju, att förflyttningen ej gick till
så, att Gud tog Abraham och satte honom ned i Kanaan utan
så, att han bjöd honom utvandra dit. Men om det om en
fältherre kan sägas, att han flyttar sina trupper, så må det väl
ock kunna sägas om Gud, att han förflyttar sin trogne tjänare.
Eller om man är rädd för att bruka verbet flytta, finns det
intet annat användbart? — En liknande onödigt lång omskrifning
finns i v. 34: »Därför må du nu gå åstad; jag vill sända dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
