Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 E. STAVE
skull nödgades att först taga en mot öster gående kurs till
Kalabriens sydspets och därifrån fara omkring denna sydliga
spets af fastlandet till Regium».
Rom. l:3f.; Hvilken efter köttet föddes af Davids säd,
men efter anden, sin helige ande, (xatd Trvsöjia aYuoaovyjs) har
genom uppståndelsen från de döda blifvit med kraft bevisad
vara Guds son.
Normalupplagan: Och (hvilken)––efter helighetens Ande
blifvit kraftigt förklarad vara Guds son.
Genom öfversättningen »anden, sin helige ande» har BK.,
som det synes, velat göra den uppfattningen gällande, att med
Trvsöjxa aYuoaov7]<; här skulle åsyftas ett högre väsenselement i
Kristi person. Dess öfversättning motsvarar närmast den åsikt
om ställets innehåll, som framställts af B. Weiss. Paulus skulle,
menar W., med afsikt ha undvikit att skrifva 7rvsö[ia ayiov »för
att skilja anden, som ursprungligen var i Kristus från den ge-
nom honom meddelade, och for att karaktärisera den genom
gen. qual. efter den beskaffenhet, som gjorde den, hvilken hade
denna ande, kvalificerad till en äreställning lik Gud». Af
mera väsentlig betydelse är, fortfar W.; att denna ande här upp-
träder icke såsom den, hvilken Jesus har undfått vid dopet, utan
betraktas som en »konstitutiv faktori hans väsen. Om den högre
sidan i människans väsen hos en naturlig människa är den från
rcysöjia skilda voöc, hvilken förblifver vanmäktig gent emot
syndens makt, så träder i dess ställe hos Kristus från början
7cvsö[ia som det väsentliga gudomliga väsenselementet, som just
därigenom gör det möjligt, att synden ej fick bemäktiga sig
hans aåpi». Weiss, Bibi. Theol., sid. 293 f. Jfr ock hans
ord till stället i Meyers kommentar till Romarbrefvet.
Denna uppfattning, som visserligen är beaktansvärd, kan
rymmas i BK:s öfversättning. Men där kan ock rymmas en
åskådning, som BK:s upplyste män sannolikt icke torde vilja
ha inlagd i sina ord, den nämligen att 7cveö|ia i denna förbin-
delse icke skulle åsyfta någonting mer än den inre, andliga
sidan af människan Jesus. Representanter för en sådan upp-
fattning ha funnits (t. ex. de Wette, v. Hofmann) och finnas
ännu (t. ex. W. Sanday och Headlam). Mot såväl den ena
som den andra af dessa tolkningar polemiserar emellertid ej
blott en Godet — låt vara med en viss oklarhet i sin egen
åskådning — utan ock med långt större rätt en Cremer. Denne,
som bl. a. finner en B. Weiss’ uppfattning omöjlig och ohisto-
risk, gör gällande, att aYuocovY] här betecknar den gudomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
