Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 E. STAVE
upplagan enklare och mera korrekt. Med upplösning af perioden
och i anslutning till BK:s ordalag kunde stället på normalupp-
lagans grundval få följande lydelse: »Så ville Gud bevisa (1.
ådagalägga) sin rättfärdighet, därför att han hade haft öfver-
seende med de synder, som förut blifvit begångna under hans
tålamods tid.» Det må sedan bli utläggningens sak att när-
mare ange meningen. På sådana grundställen som detta önska
vi alls ingen parafras, utan ett naket återgifvande af originalets
ordalag, så långt hänsynen till en begriplig svensk text med-
ger det.
I slutet af v. 26 finnes ett »kunna», hvartill grundt, ej ger
någon anledning, och som ock är öfverflödigt. Vidare återger
BK. här det pregnanta tö v e% TriGTsaK ’Ivpoö med: »som komme
till tro på Jesus». Detta är alldeles för matt. Uttrycket ka-
raktäriserar den ifrågavarande människan såsom till hela sitt
väsen bestämd af tron på Jesus: den som behärskas af tro på
Jesus; jfr 2: 8. Då det från kyrkobibeln och normalupplagan
bekanta: »den som är af Jesu tro» (1. tro på Jesus) torde kunna
rymma denna föreställning, borde man i vår tanke föredraga
denna. I Gal. 3: 9 f. öfversätter BK. ol sx rctaireax; med: »de
som hålla sig till tro», och oaot s£ lpY<ov med: »alla de som
hålla sig till laggärningar». Detta är tydligen bättre, om än
för det sistnämnda kyrkobibelns: »och de som med lagsens
gärningar umgå», är kraftigare. — I v. 28 önskade vi få behålla
»rättfärdiggöres» och i v. 30 få »på grund af tro» utbytt mot
»genom tro». Så genomgående.
4:1: Hvad skola vi då säga om Abraham, om honom som
är vår stamfader efter köttet?
Här hade BK. haft en tillräcklig anledning att i.en not
tillkännagifva sin afvikelse från den bäst bevittnade texten.
Grundt, har ett verb sopypcévat, som af en del manuskript pla-
ceras efter »vår stamfader», af andra åter omedelbart efter
»hvad skola vi då saga?» Och så låter t. ex. Nestle texten
se ut: zi oov spoö^sv eop7]xévai 5Aj3paa|x wzk. Ett mindre antal
manuskript, däribland dock Cod. Vatic, utelämnar eopyptévai, och
på denna text bygger Westcott-Hort, den reviderade eng.
öfversättningen i sin marginalanmärkning äfvensom Jiilicher
och Sanday-Headlam. Det han icke förnekas, att saken
därigenom blir enklare. BK. må alltså i denna punkt ha haft
fog för sitt tillvägagående. Men det hade i alla fall förtjänat
att i en not angifva afvikelsen.
4: 18; Och där ingen förhoppning fanns, där hoppades han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
