- Project Runeberg -  Bibelforskaren. Tidskrift för skrifttolkning och praktisk kristendom. / Tjugufemte årgången. 1908 /
222

(1907-1922) Author: Otto Ferdinand Myrberg, Johan August Ekman, Erik Stave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222 E. STAVE

tänkt på dem, så har han ändock gifvit detta bud också
med tanke på att evangeliets arbetare skola lefva af evangelii
tjänst. Men Paulus var en alltför klart tänkande man för att
förena två sådana tankar, och en öfversättning skall icke bättra
upp honom efter modernt mönster. Lagen i 5 Mos. 25; 4 talar
helt visst om oxar och den Gud som stiftat den, han har verkligen
visat att han har omsorg om dem. Men Paulus, som hyllar sin tids
allegoriseringsmetod, ser i detta och andra bud saker som helt
och hållet angå det nya Israels förhållanden; och detta skall man
låta stå orördt. Paulus förlorar intet på att hans felaktiga
exeges varder uppenbar. Därtill är han för stor i det väsent-
liga. Kyrkobibelns: »Säger han icke det allt för vår skull?»
Normalupplagan: »Säger han det icke helt och hållet för vår
skull!» äro alltså vida att föredraga.

I v. 12 är öfversättningen något för fri; i st. för »om andra
hafva en viss rättighet öfver eder», vore t. ex. »om andra ha
rätt att få del af det som är edert» bättre. Och i v. 17 torde
den af BK. gifna texten ej kunna bibehållas utan att en not
upplyser läsaren, att «förvaltaren» togs ur trälarnes klass. En
»förvaltares trälsyssla» torde högst få, om ens några, komma
att begripa, om de ej erhålla förklaring af det antydda för-
hållandet.

12: 7: Men de gåfvor, i hvilka Anden uppenbarar sigi
gifvas åt hvar och en så, att de kunna blifva till nytta.

Grundtexten sxdcsT(p §s didozai t) <pavépooais toö Tcvsojxacos
Ttpöc tö aojKpspov betyder: men åt hvar och en gifves gåfvan
att uppenbara anden så, att det blifver till nytta; t) cpavépcoats
tod flvsDjiaTOc betyder icke andens uppenbarelse i den mening,
att det är anden som uppenbarar sig, utan uppenbarandet af
anden. Så B. Weiss, Bachmann, v. Hofmann m. fl.

I v. 13 heter det icke: »och samma ande (ha vi alla fått)
utgjuten öfver oss», såsom BK. skrifver, utan »och samma ande
hafva vi druckit.»

I v. 28, där aposteln själf gjort sig skyldig till en ana-
kolut, torde man göra bäst i att låta anakoluten bli synlig äfven
på svenska. Sålunda: »Och Gud har i församlingen satt först
och främst somliga till apostlar, för det andra profeter, för det
tredje lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, ytter-
ligare andra till att hafva helbrägdagörelsens gåfva» o. s. v.
I st. för: »Men söken att undfå de nådegåfvor, som äro de
största» i v. 31 skulle vi för vår del föredraga den af ålder
kända texten: »Men faren efter de yppersta nådegåfvorna». Och
likaledes är den gamla texten i 13: 3: »om jag gåfve min kropp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:04:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibelfor/1908/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free