Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 E. STAVE
med normalupplagans öfversättning. Och denna är i alla fall
mera noggrann.
4:10: Alltid bära vi Jesu dödsmärken (normaluppl, ordagr.
efter grundt.: död) på våra kroppar, för att också Jesu lif må
blifva nppenbaradt i våra kroppar.
Om detta skall ge riktig mening, så måste dödsmärken
tolkas = märken som utmärka, att den märkte skall dö såsom
Jesus. Och så kan det ju förstås, och den följande versen bör
leda tanken i den riktningen: »ja, ännu medan vi lefva, öfver-
lämnas vi för Jesu skull beständigt åt döden, på det att ock
Jesu lif må blifva uppenbaradt i vårt dödliga kött».
I 5: 3 kan man tvista med BK. om den följt den riktiga
grundt, och i v. 14 skulle man önska normalupplagans ordalag
bevarade i st. för: »Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi
tänka så». BK. har haft så stor respekt för svensk tradition,
att den bibehållit det icke alldeles ordagranna »tvingar» såsom
öfversättning till aové^sL; då borde den ock ha haft lika stor
respekt för den gamla öfversättningen af zpivovcac »som hålla
så före» (normaluppl.), så att den skrifvit: »eftersom vi hålla
så före». I v. 16 skulle vi föredraga »Kristus efter köttet» i
st. för »Kristus sådan han var efter köttet», enär genom denna
öfversättning en tolkning af uttrycket är utesluten, som torde
vara lika god som den andra.
Om 5: 18—21 ha vi talat förut. Till det vi då anförde:
att »förlika», »förlikning» bör utbytas mot »försona», »förso-
ning», och att slutet af v. 21 bör återges i öfverensstämmelse
med normalupplagan: (»på det att vi skulle blifva Guds rätt-
färdighet i honom»), skulle vi här endast vilja tillägga, att
•j/y] XoyiCo^svoc i v. 19 icke bör göras till en själfständig hufvud-
sats utan i form af en bisats underordnas eller i alla fall på
närmare sätt anknytas till den närmast föregående satsen, dit
den ju hör, t. ex. så: »Ty det var Gud som i Kristus försonade
världen med sig själf, icke tillräknande (eller: och icke tillräk-
nade) människorna deras öfverträdelser; och han betrodde oss
med försoningens ord.»
6:14: Företagen eder icke att såsom omaka par gå i ok
tillsammans med dem som icke tro: «r/]
Den till utseendet enkla texten på detta ställe har vållat
utläggarne stor möda. Gamle Winer (Gramm. 31, anm. 5)
anmärker, att aposteln synes ha afpassat dativen arctawtc mera
efter tanken än efter orden. Uppenbart ville han (Paulus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
