Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN 243
wahrhaft evangelischen Glaubens und christlicher Erkenntnis zu
dienen», och han tillägger stolt; att hans förfaringssätt »ebenso
wissenschaftlich berechtigt wie dem auf die Heilige Schrift
Neuen Testaments sich griindenden Glauben völlig analog und
gemäss ist».
Just denna öfverensstämmelse med Nya testamentet är
det som saknas. Schlatters omdöme om arbetets första del,
att det visserligen öfverensstämmer med den ortodoxa läran,
men står djupt under Nya testamentets åskådning; gäller äfven
om den föreliggande delen. Man har hela tiden ett smärtsamt
intryck af hur författaren genom sin abstrakta ortodoxism me-
kaniserar de nytestamentliga begreppen och, såsom Schlatter
anmärker, nedsjunker i naturalism. I det i och för sig riktiga
sträfvandet att betona andens objektiva realitet förbiser han
dess samband med de af anden inspirerades personliga utveck-
ling. Detta framträder särskildt vid framställningen af den gam-
maltestamentliga profetian. »Im alten Testament steht der
Besitz der profetischen Gabe fort und fort in einem äusser-
lichen und loseren Verhältnis zu der religiösen Persönlichkeit.»
»Den Propheten stellte sich allés Wirken des Geistes Gottes
auf den Menschen als eine seitens Gottes auf das intellektu-
elle Seelenleben der Menschen ausgeiibte Suggestion dar.» Någon
sanning kan ju ligga i detta, men att framställa detta oper-
sonliga, naturalistiska drag i profetian såsom typiskt, är att gå
val långt. Författaren har intet öga för dess kamp att komma
upp ur det naturbestämda in i en etisk sfär. Naturligtvis
söker han trots allt åt den profetiska inspirationen vindicera
en andlig karaktär, men hans Gudsbegrepp tyckes vara alltför
litet etiskt för att detta skall lyckas. I Nösgens bok finner
jag en bekräftelse på en iakttagelse, man kan göra litet hvar-
stans, att den nutida från högerhåll bedrifna oppositionen mot
nyare positiv teologi mer och mer drifver stridsmännen hän
mot ett fysiskt Gudsbegrepp; hvars verkningar skönjas utefter
hela linien af deras teologiska tänkande.
I Nya testamentet inträder visserligen enligt Nösgen ett
närmande mellan den profetiska inspirationen och den religiösa
personligheten, men äfven här är skillnaden så starkt betonad,
att den förra förlorar sig i det opersonliga. Detta samman-
hänger med författarens intresse att skilja mellan anden såsom
princip för helgelsen och för de s. k. karismerna. Ytterst
samma kraft verkar den förra omskapande på de enskildes inre
lif, den senare däremot i regeln ej. Karismerna afse endast
Guds folk i dess helhet och dess utveckling. Hur det ur indi-
viduell synpunkt etiskt indifferenta kan bli en etiskt verkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
