Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 E. STAVE
stodo högst i anseende voro med. Det senare var emellertid
som sagdt efter all sannolikhet fallet. Ty ncut* t Stav, som BK.
återgett med »särskildt», har just betydelsen: enskildt, privatim,
jfr Grimm.
Men vidare är att anmärka mot BK:s öfversättning, att
den i de följande orden ger det intrycket, att Paulus framlagt
sin evangeliiförkunnelse for att, så att säga, få den approberad
af apostlarne i Jerusalem. Orden: »jag ville höra, huruvida
man ansåg, att mitt sträfvande vore förgäfves eller att det förut
hade varit så», kunna svårligen för en i hela saken obevandrad lä-
sare betyda annat, än att Paulus varit angelägen att höra ur-
apostlarnes omdöme om sin apostoliska verksamhet, med ett
ord, att deras tankar angående frågan, huruvida hans sträfvan
varit förgäfves eller icke, varit af betydelse för hans egen upp-
fattning af sin apostlagärning. Men detta är sannolikt icke
meningen på stället. Hela saken blir mycket enkel, om man
undviker den långa omskrifning, som BK. här ansett nödig, och
endast supplerar ett i svenskan behöfligt verb: säga eller lik-
nande. Sålunda: »enskildt sade jag till de män, som stodo
högst i anseende (1: framlade jag det för de män, som stodo
högst i anseende, sägande): icke löper jag väl eller har jag
lupit förgäfves?» Detta sluter sig så noga som möjligt till
grundt.: Kat5 iSiav Ss rote öoxoöatv, jr/] ttcoc sic xsvöv Tpé^co 7]
För att ytterligare stödja vår uppfattning af denna sak
skola vi anföra ett stycke från Zahns kommentar till stället.
Det är tydligt, skrifver han, »att Paulus hvarken då, i Jerusa-
lem, eller nu, då han skrifver Galaterbrefvet, kan ha varit be-
härskad af någon fruktan, att hela hans föregående eller då-
varande verksamhet bland hedningarna vore utan resultat.
Genom glänsande framgångar var hans kallelse från himlen
bekräftad; den judiska kristenheten hade erkänt honom som
predikare af sin egen tro, 1:22—24; en gudomlig uppenbarelse
hade nyss förmått honom att i Jerusalem försvara (vertreten)
sitt nu angripna evangelium. Han kunde därför icke heller
hafva för afsikt att genom resan till Jerusalem och framläggan-
det af sitt evangelium där förhindra, att hela hans arbete gjor-
des om intet. Äfven i det fall att han blifvit borta från Je-
rusalem eller där hade misslyckats, kunde han på sin höjd frukta,
att han enligt den judiska kristenhetens omdöme arbetade och
hade arbetat förgäfves och åter förgäfves. Han själf skulle
aldrig ha kunnat medgifva detta, och han skulle endast med
ett [itjtcok eller tv a |r/] 6d£a> sic xevöv Tpé^stv r\ SsSpajj/yjxévat, jfr
2 Kor. 10:9; 11:16, ha kunnat uttrycka hvad han då månde ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
