Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 E. STAVE
En olägenhet är det ju alltid med denna öfversättning,
nämligen att äfven Kristus var en af »dem som komma af
Abrahams säd». Men den af normalupplagan gifna texten har
å andra sidan ock sin olägenhet: skillnaden mellan »säderna»
och »säden», som icke är så lätt att klargöra för olärdt folk.
I öfrigt torde »allt och alla» v. 22 böra utbytas mot »allt»
och »läromästare» v. 24 f. mot »tuktomästare». Likaledes
är »i förbidan på den tro, som en gång skulle uppenbaras» i
v. 23 icke fullt noggrant. Grundt, talar om ett inneslutande
»till den tro, som» etc. Det var visserligen en afsikt med inne-
slutandet, men den var förhanden endast i Gruds eget rådslut,
ej i människornas medvetande.
BK:s öfversättning »naturens makter» (grek. o-uo^sia zob
7vöa[ioo) i 4: 3, 9 är, om än icke fullt säker på detta ställe, dock
enligt vår tanke fullt försvarlig; vi hänvisa till E. Haupts ut-
läggning af Kol. 2: 8 och där anförd litteratur. Se för öfrigt
våra anmärkningar till detta ställe.
För »den som sår på sitt kötts mark» i 6: 8 synes oss nor-
malupplagans »den som sår i sitt kött» vara att föredraga.
6: 16 f.: Och öfver alla dem som komma att vandra efter
detta rättesnöre, öfver dem vare frid och barmhärtighet, ja,
öfver Guds Israel.
Må nu ingen härefter vålla mig oro; ty jag bär Jesu
märken på min kropp.
Ehuru den uppfattning af innehåll och sammanhang, som
här fått ett uttryck, har stödet af kyrkobibeln och normalupp-
lagan och bland de nyare kommentatorerna kan åberopa en B.
Weiss m. fi., hålla vi dock med en v. Hofmann och Zahn
före att den är oriktig. Det vore ju, såsom den senare fram-
håller, en förunderlig önskan i Paulus1 mun, att ingen hädan-
efter må vålla honom oro (grek. xotcoo?), han hvars lif var en
enda kedja af sådana %drcoi, och om hvilka han vet att de skola
sluta med döden. En klar tanke och därjämte ett synnerligen
högtidligt slut på brefvet får man däremot, om man tolkar
toö Xowcoö såsom afseende »det öfriga Israel». Texten kommer
då på svenska att lyda: »och öfver alla dem som–––––öfver
dem vare frid och barmhärtighet, äfven öfver Guds Israel. Af
det öfriga Israel1 (af det från Gud bortkomna Israel) må ingen
vålla mig oro», d. v. s. det kan ej och får ej vålla honom nå-
got afbräck i hans verksamhet, då han vet hvad det tillfogat
hans Herre, Jesus; och aposteln" står med honom i så innerlig
1 Eller möjligen: Med det öfriga må ingen vålla mig oro, xob "konzob
fattadt som genit. object.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
