Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELKOMMISSIONENS PROFÖFVERSÄTTNING AF NYA TESTAMENTET 271
det profetiska ordet; och I gören väl, om I akten därpå, såsom
på ett ljus, som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen
gryr och morgonstjärnan uppgår i edra hjärtan. Men det mån
1 framför allt veta, att ingen profetia i något skriftens ord
kan af någon människas egen kraft utläggas. Ty ingen profe-
tia har någonsin framkommit af en människas vilja, utan däri-
genom att människor, drifna af helig ande, talade hvad som
gafs dem från Gud.
Detta ställe hör till de dunkla och omtvistade och BK.
har här ej vågat sig på att göra något för att skingra dunklet.
I betraktande af den dristighet, med hvilken den t. ex. i Tit.
2: 3 upptagit en v. Hofmanns uppfattning, hade det knappast
varit någon farlig åtgärd, om den också här tagit lärdom
från samma håll.
Petrus har nyss framhållit hurusom han själf var med
och skådade Jesu förklaring. Genom denna underbara tilldra-
gelse har — så fortsätter han här — också den gammaltesta-
mentliga profetians ord om Messias segerrika tillkommelse fått
en ny kraft och betydelse och han uppmanar därför sina läsare
att begagna sig af dess ledning. Göra de detta, så skall denna
profetias ord göra dem samma tjänst som ett ljus, som lyser i
en dyster trakt (1. dystert rum, icke nödvändigt: »dyster vild-
mark», såsom BK. öfversatt). I denna värld hvilar ett sådant
dystert mörker öfver allting, så länge det profetiska ordet icke
fått belysa det. Ingen kan Härförutan säga, hur kampen mellan
godt och ondt skalf sluta; världens mest bildade folk (grekerna)
kände ju ingen annan framtidsbild än den evinnerliga äflan, det
stora kretsloppet. Med profetians ord som ledning kan man
åter finna sig till rätta i mörkret och blicka fram mot den stora
dag, då det skall skingras. Med uttrycket: »till dess dagen gryr
och morgonstjärnan uppgår», är den använda bilden alltså slut-
förd, och där bör sålunda sättas punkt.
Slutet af v. 19 och 20 kommer efter det anförda att lyda
så: »I edra hjärtan mån I nämligen framför allt besinna (eg. besin-
nande) att» etc. När brefvets läsare begagna profetians ord
som en sådan vägledare, böra de i sina hjärtan besinna hvad hon
egentligen är; endast så kan hon nämligen göra dem den tjänst
de behöfva. Denna tanke utvecklas nu i v. 20—21. För den
närmare uppfattningen af tanken i dessa verser, är det af vikt
att fastställa betydelsen af énikooiq. Af BK. är det tolkadt —
uttolkning, uttydning, nämligen af profetian. Men detta har
med sig betydande svårigheter, när det gäller att förstå sam-
manhanget. Och detta lika mycket, vare sig man ser tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
