Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 É. STAVE
eller framåt. Förut var sagdt: genom Jesu förklaring har det
profetiska ordet i G. T. fått ökad fasthet och säkerhet; och
därför böra läsarna akta därpå som på ett ljus, som kan lysa dem
ut ur världens mörker mot den stora gryningen af Herrens dag.
Om en sådan mening skall ha en motivering, så bör den väl
ligga, icke i ett betonande däraf, att profetian icke kan af nå-
gon människas egen kraft utläggas, utan däraf att den icke till-
kommit genom någon människas egen kraft. Detta bekräftas
af fortsättningen i v. 21. Denna inledes med ett fdp, ty, som
skall motivera utsagan i v. 20. Men motiveringen passar icke
till innehållet i v. 20, om där talas om profetians utläggning;
att ingen profetia framkommit af en människas vilja utan där-
igenom att människor, drifna af helig ande, talat hvad Gud gaf
dem, kan icke förhindra en oriktig utläggning af profeternas ord.
Men väl kan och bör ett besinnande af detta sakförhållande
förhindra den tanken, att det profetiska ordet med hänsyn till
sin upprinnelse är en produkt uteslutande af människans egen
kraft, att det är blott en tydning af historiska förhållanden eller
personliga kombinationer. Svårigheten ligger naturligtvis i
stclXdcjic, som betyder tydning, lösning, förklaring. Hänföres
detta till läsaren, så måste det tydda naturligen vara det pro-
fetiska ordet, och det hela tolkas som tydning, uttolkning af
detta. Hänföres det åter till profeten, som talat det profetiska
ordet, så måste tydningen åsyfta några historiska eller person-
liga förhållanden, och utsagan förnekar då, att det är på grund
af en sådan mänsklig kombinationsverksamhet som det profe-
tiska ordet kommer till. Att det senare är möjligt^ torde ingen
vilja bestrida. Och om, såsom vi sett, sammanhanget fordrar
just denna förklaring, så borde den accepteras. Att så i all-
mänhet icke sker inom den närvarande forskningen, är oss väl
bekant. Men detta kan icke anses såsom något skäl att för-
kasta den, om den är riktig. Denna vår uppfattning skulle
kunna få rum i BK:s text, om den ändrades till denna:.. .
»ingen profetia i något skriftens ord beror af någon människas
egen tydning.»
I 3:10, 12 torde väl axoiysia zob kq<3\lou snarare betyda »na-
turens grundelement» än »naturens makter», jfr det föreg, till
Kol. 2:8. Och i st. för »dånande hast» skulle vi föredraga
»med hastigt dån.»
I Joh. 1:1. Om den öfverflödiga omskrifningen i »det för-
kunna vi: vi tala om lifvets ord» ha vi förut talat.
I 3: 9 kunde det efter grundt, heta: »Hvar och en som
är född af Gud, han gör icke synd, ty hans säd förblifver i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
