Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN 327
han tycks icke vilja gå i borgen för, att det nya däri är utan
inskränkning sant.
Slutstycket i kapitlet om helbregdagörelse handlar om
»den hygieniska, och terapeutiska betydelsen af den kristna lifs-
åskådningen». Sedan förf. betecknat föreställningen om Guds
uppenbarelse i Kristus såsom ett gudomligt besittningstagande
af ändliga krafter och förmögenheter, och sedan han framhäftt
att hvarken i Jesu lif eller i någon af hans lärjungars böner
låter sig skönja någon åtskillnad mellan det naturliga och det
öfvernaturliga, betonar han här, att det normala kristna sättet
att fatta lifvet är en direkt syftning till sundhet, fysisk lika
väl som psykisk. Om han ock härutinnan ej är fri från en-
sidighet, så saknar dock denna ensidighet ingalunda sin moti-
vering såsom en ingen dag för tidigt rest reaktion mot det
asketiskt sjukliga i de allra flesta nedärfda kristendomsformer.
Härmed hafva hans studier kommit in på det 5:e och sista
kapitlet, som hufvudsakligen handlar om temperamenten och
kristendomen.
Ingenstädes har förf. lämnat en definition på, hvad han
vill hafva förstådt under namnet »religion». Det är dock tyd-
ligt, att han därunder inbegriper de mest gängse föreställning-
arna hos dem, för hvilka han skrifver. Sålunda blir »det reli-
giösa lifvet» här närmast liktydigt med en metodistiskt färgad
kristendom — såsom vi redan förut antydt. Men under sina
studiers fortgång låter oss förf. allt tydligare förstå, att han
icke anser denna populära uppfattning af det religiösa hafva
absolut giltighet. Hvad som konstituerar begreppet religion,
säger vår förf. med rätta, är enligt Jesu vittnesbörd principen
om kärlek till Gud och medmänniskor, men icke en kärlek^
som i första rummet betecknar ett känslotillstånd, utan »ett
viljetillstånd, en sinnets ställning, som alla människor af fritt
val kunna intaga utan hänsyn till temperament och andra egen-
domligheter».
Men, heter det, kristendomen har i sitt hittillsvarande hi-
storiska förlopp visat förkärlek och mannamån för de vekare
känslotemperamenten, det sangviniska och det melankoliska, till
förfång för handlings- och viljetemperamentet, det koleriska.
Detta har varit och visar sig ännu vara ödesdigert nog. Kyr-
kans helgonidealer hafva företrädesvis varit sangviniker och
melankoliker, eller åtminstone har det varit denna deras egen-
skap, som framför allt förskaffat dem helgonglorian. Men detta
är kvinnlighetens och den mognande ungdomens temperament..
Därom vore nu intet ondt att säga; om icke däri legat och låge
ett undanskjutande af det manliga karaktärselementet, vilje-
temperamentet, det koleriska lynnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
