Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT NYTT TEOLOGISKT PROGRAM! »MODERN POSITIV TEOLOGI» 337
ställt sig mer eller mindre fientligt sinnad — hitintills brukat
kalla den »moderna». Jag är viss på, att mången redan dra-
git förbindelselinjer mellan Seeberg och andra »moderna» teo-
loger, allt efter hvars och ens olika bekantkrets, med Julius
Kaftan, Max Reischle, Wilhelm Herrmann, Kirn, Grottschick
eller andra. Kanske har tankarna i främsta rummet gått till
Herrmann; härom mera längre fram. Nu närmast några ord
om hvarföre Seeberg synes oss stå dessa s. k. moderna dog-
matici nära.
Man kan som skäl härför ange hans ställning till Skriften.
Skriften får icke vara någon yttre auktoritet för oss. Ingen
auktoritet kan få göra sig gällande, som icke betygar sin rätt
för den subjektiva tron. Invänder man då från annat håll, att
detta icke vore något så specifikt »modernt», utan endast en
nödvändig följd däraf, att verbalinspirationsteorien uppgifvits,
så kan detta vara sant; det är just konsekvenserna af denna
teoris uppgifvande, som Seeberg velat draga — och det är just
detta, som man eljest visst icke är så angelägen om att göra
på många håll, där man annars talar om verbalinspirationsteorien
såsom något fullkomligt föråldradt. Seeberg har verkligen
dragit konsekvenser utan fruktan — åtminstone i långt högre
grad än detta plägar ske hos de flesta inom det läger, som
själf ger sig ärenamnet positivt.
Men denna Seebergs ställning till Skriften — hans förne-
kande af Skriften såsom yttre auktoritet — utgör s. a. s. endast
den negativa sidan af hans »modernitet». Negationen allenast
visar ingalunda den djupaste och väsentligaste innebörden af
densamma; negationen kan blott vara medel, aldrig ändamål.
Utan denna »modernitets» djupaste innebörd ligger däri, att
Seeberg, åtminstone principiellt, förmått visa hän till uppenba-
relsen — icke såsom något meddeladt, en summa lärosatser
hvilka fordra erkännande, utan — såsom den personliga makt,
hvilken förmår skapa det nya troslifvet hos människan, eller
m. a. o. däri, att han, såsom vi nyss hört, förmår hänvisa till
Jesu person såsom det centrala och allt härskande; »Jesu vilja
griper oss och betvingar oss; det nya hos Jesus är den här-
skande makten i hans person». Genom en dylik syn på uppen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
