Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT NYTT TEOLOGISKT PROGRAM I »MODERN POSITIV TEOLOGI» 341
fasthållas såsom trossatser, det måste framstå som en tvingande
nödvändighet att på inre sätt motivera dem, att visa deras
nödvändighet för och deras organiska sammanhang med den
kristna tron. Det vore en inkonsekvens att endast visa hän
till skriftauktoriteten, hvilken man ju uppgifvit som yttre auk-
toritet. Nu är det emellertid — såsom äfven Schian mycket
riktigt påpekat — förvånande att iakttaga den moderna posi-
tiva teologiens ställning härvidlag. Detta gäller visserligen
mera om Beth och Griitzmacher än om Seeberg, men dock
äfven om honom. Seeberg fasthåller utan vidare den öfverna-
turliga aflelsen i den gamla tolkningen såsom en kristen tros-
sats. Detta skulle man knappast ha väntat, då man i Grund-
wahrheiten helt i förbigående läser, att den öfvernaturliga
födelsens djupaste mening är den, att Gud skapade människan
Jesus såsom en gång den första människan till sitt organ, och
när man jämför detta uttalande med hvad Seeberg för öfrigt
säger. Men dock har han bestämdt uttalat, att han fasthåller
vid tron om den öfvernaturliga aflelsen i bokstaflig mening.
[Schian, a. a. sid. 39.] Så mycket mer måste man då förvånas
öfver, att man icke, såsom man har rätt att vänta, möter något
verkligt försök till inre motivering.1 Vi måste alltså konstatera,
att Seeberg på denna punkt stannar vid att helt enkelt kräfva
1 Hans lärjunge Griitzmacher har emellertid gjort ett dylikt försök och
då hans ifrågavarande skrift finnes öfversatt till svenska, torde en hänvisning
till Schians i det stora hela mycket goda kommentar till densamma vara på
sin plats [Schian a. a. sid. 74—78.] Griitzmachers utgångspunkt är denna:
den kristna tron sluter inom sig öfvertygelsen om Jesu underbarhet, äfven
om hans underbara tillblifvelse. Gr. erkänner dock, att härmed ännu icke
jungfrufödelsen är gifven; intet nödvändigt sakligt sammanhang föreligger
nämligen mellan jungfrufödelsen å ena och den föddes syndfrihet å andra
sidan. Men på denna punkt insätter Gr. ett ytterst märkligt bevisled: "Den
kristne, som sålunda icke gör Gud några föreskrifter och icke försöker tvinga
honom in i sin mänskliga logik och dogmatik, hämtar i stället ur den up-
penbarade historien kunskap om de former, i hvilka Gud faktiskt har utfört
sitt under. När därför en kristen, som i sin troserfarenhet är förvissad om
sin gudomlige frälsares underbara tillkomst, i den evangeliska historien fin-
ner den trovärdiga traditionen, att undret tillgått i den jungfruliga födelsens
form, så mottager han den med tacksamhet och omfattar den med sin tros-
visshet." [Griitzmacher, Den jungfruliga födelsen, sid. 43.] Förut har Gr.
framhållit, att de nytestamentliga källorna icke kunde lämna bevis vare sig
för eller mot den jungfruliga födelsens historicitet. Vidare att den under-
bara tillblifvelsen ingalunda måste ske i den jungfruliga födelsens form, ef-
tersom detta vore att otillbörligt föreskrifva Gud lagar. Nu omtalas historien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
