Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 GUSTAF AULÉN
anslutning till en viss tradition — en anslutning som icke är
motiverad af ett sådant inre tillägnande, som fordras af hans.
egen hufvudprincip.
Med afseende på trossatsen om Jesu kroppsliga uppstån-
delse förhåller sig saken åtminstone såtillvida bättre, som See-
berg verkligen här gör ett försök till en dylik inre motivering.
Dess innebörd är, säger han, »att Gud gaf Jesus rätt». Utan
att gå närmare in på denna motivering, måste man väl sagay
att densamma ändock knappast utan vidare leder tanken till
det rent kroppsliga undret i egentlig mening. Och när Seeberg
en annan gång framkastar den motiveringen för sin trossats
om den lekamliga uppståndelsen, att den som tjänar Gud lefver
i evighet, så är det ju gifvet, att härur ej kan dragas någon
slutsats om uppståndelsens kroppsliga natur och den tomma
grafven. [Schian, a. a. sid. 81.]
Vi måste därför särskildt med tanke på de sistnämnda
punkterna saga, att problemet tro-»frälsningsfakta», eller med
en mera omfattande formulering tro-historia, icke hos Seeberg
— och ännu mindre f. ö. hos de andra »möderne positive»
teologerna (jfr noten om Griitzmacher ang. den jungfruliga
födelsen) — blifvit genomarbetadt med den energi, som nödvän-
digt kräfves af deras hufvudprincip. Ty så länge icke den inre
och nödvändiga förbindelsen mellan det gifnas objektivitet och
helt oförmedladt såsom varande "uppenbarad" och en "trovärdig tradition.""
Skall detta syfta på hela nya testamentet — i strid mot hvad Gr. eljest sä-
ger — så är ju all deduktion öfverflödig; ty då är ju utan vidare ett sådant
faktum som den öfvernaturliga aflelsen uppenbaradt. Men i så fall sjunker
uppenbarelsebegreppet ned från det religiösa området. Det är icke längre
Gud, som uppenbaras, utan en rad historiska fakta och data. Och vidare:.
om den underbara tillblifvelsen kan ha skett i olika former, bör då den
kristne med anledning af en historiskt icke bevisbar uppgift (så Gr.) utan vi-
dare antaga, att den skett just i denna form? Det kan ju vara tänkbart, att
den första kristna församlingen blott såg denna möjlighet, måste då också
vi, som äfven se andra möjligheter, utan vidare godtaga denna berättelse?
Så långt Schian. Vi behöfva icke följa honom i hans följande resonnemang,
byggdt på en alltför skarp motsättning mellan andens och naturens områden.
Det anförda är mer än nog’. Skulle någon mot den tanken, att Gud också
kunnat göra ett barn med mänsklig fader och moder gudomligt och syndfritt,
invända — såsom Gr. verkligen gör — att detta "varit ett alldeles särskildt
stort och ofattbart under" eller kanske till och med invända, att detta vore
någonting alldeles ofattbart, så frågas blott: hvad är ett fattbart under?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
