Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT NYTT TEOLOGISKT PROGRAM.’ ’»MODERN POSITIV TEOLOGI» 343
trons subjektivitet låter uppvisa sig, så länge är problemet
icke löst.
Det nämndes i det föregående, att åtskilligt af hvad See-
berg säger leder tankarne till den bekante Marburgerteologen
W. Herrmann. Det ligger ju icke så fjärran att draga sig till
minnes Herrmanns Verkehr eines Christen mit Gott, då man
läser Seebergs skildring af trons väsen, ser, huru han visar bort
all yttre auktoritetstro och opponerar mot den intellektualism,
som i tron ser en anslutning till på förhand fastställda läro-
satser — och framför allt när Seeberg tecknar för oss Jesu
bild, hans person, som den fasta punkten, det medel, som på
en gång förkrossar oss därigenom att det för oss till en själf-
kännedom, som alltid måste vara en syndakännedom, och väc-
ker vår tro, vår förtröstan. »Kristus förvandlar syndaren genom
sin allsmäktiga kärleks vilja, i det att han framkallar tro på
sin person. Vi få icke föreställa oss denna nya värld såsom
en summa läror och föreskrifter... Visserligen få vi nya idéer
genom evangelium, men icke ordet utan kraften är enligt Pau-
lus evangelii väsen. Alla dessa idéer visa sig nämligen såsom
uttryck för en allsmäktig personlig viljeenergi, hvilken tränger
sig på oss för att göra oss sig underdåniga.» [Warum glauben
wir? sid. 16.] — Det fordras ingen stor konst för att öfversatta,
dessa satser till Herrmannskt tungomål.
Schian har gjort ett försök att fixera de differenser, som —
också på denna punkt — verkligen finnas mellan de båda teo-
logerna, och detta försök vittnar kanske allra bäst därom, att
ett nära samband verkligen råder. Schian pekar på tvenne
skiljopunkter — den första den viktigaste. Herrmann har långt
skarpare, med vida större energi uppställt frågan om hvad det
är i Jesu bild, som verkar på människan, och från denna frå-
geställning kommer han till sitt bekanta »Jesu inre lif.» Pro-
blemet möta vi äfven hos Seeberg och ett försök till lösning
ger han också, såsom vi minnas, genom att skilja mellan huf-
vud- och bisak i Jesu lif, alltefter det historiskas förmåga
att vara medel för Jesu lifs ändamål. En brist på konsekvens
och klarhet gör dock, att han — vid detta i och för sig pris-
värda försök att skilja — kommer att taga med äfven sådant,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
