Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 F. FÅHREUS
I främsta rummet fäster sig dock aposteln, om förf. förstår
honom rätt, vid uppståndelsen. Härpå lägges hufvudvikten både
i Apostlagärningarna och brefven. Döden betraktas i detta
sammanhang främst såsom en nödvändig genomgång till upp-
ståndelsen. Det kan ej nekas, att äfven vid förf:s syn på sa-
ken en ensidighet ligger nära, men å andra sidan har man allt
skäl att starkare än vanligen skett äfven vid försoningsläran
lägga tonvikt på uppståndelsen, som här utan tvifvel blifvit af
offerdödsteorien alltför undanträngd. Förf. klargör sin uppfatt-
ning, då han hänvisar till Ap. G. 3, 15—2 6 såsom ett hufvud-
ställe i fråga om försoningsproblemet och särskildt orden »för
Eder först och främst har Gud uppväckt sin tjänare Jesus till
att välsigna Eder, då hvar och en af Eder omvänder sig
från sin ondska.» Man har, menar förf., tyvärr stannat vid
uppståndelsen blott såsom ett insegel från Gud på Jesu lif och
död och lära. Men förträffligt påpekas (s. 23), att här ej kan
blifva fråga om uppståndelsen »såsom ett isoleradt faktum i
det förflutna, utan det däri inneslutna budskapet: Jesus lefver
och fortsätter sin frälsaregärning» är här det allt behärskande
centrum. Jesu död åter är ett oerhördt stort problem, ett vill-
kor, ett nödvändigt offer för att han skulle uppnå detta allt-
jämt fortvarande frälsarelif. Fattar man döden och särskildt
uppståndelsen på detta sätt, blir enligt förf:s öfvertygelse den
annars så svåra förklaringen på, hur Kristi gärning kommer
oss till godo, väsentligt underlättad: den kan då ej betraktas
såsom något blott förgånget, han själf fortsätter den ännu. Här
framträder nu en tydlig motsats till det häfdvunna åskådnings-
sättet om ett tillräknande af Kristi rättfärdighet äfvensom om
Kristus som den nya mänsklighetens hufvud, för så vidt som
dessa åskådningar göra anspråk på att vara mer än moment i
sammanhanget. Genom citat ur de paulinska brefven söker
förf. ådagalägga, att det ofvan framställda intager en viktig
plats i Pauli åskådning, särskildt dock »utanför kretsen af för-
soningslärans häfdvunna loci» samt i fångenskapsbrefven, där
det Kristusmystiska draget, »herreföreställningen», förtjänar be-
aktande såsom genuint paulinsk. Så synas också de båda mo-
menten, rättfärdiggörelsen och lifsgemenskapen med Kristus, vinna
ett tydligt och naturligt sammanhang. I hög grad beaktans-
värda äro förf:s ord å s. 30: »resultatet af Kristi verk på jor-
den ligger ej i något sakligt, som nu skulle öfverflyttas på
människorna, utan i den lefvande frälsarepersonligheten, som
nu —–––-sträfvar att, som han sade det en gång, draga
alla till sig.»
Men hur skola vi bedöma Pauli förklaring af Jesu död?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
