Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 HJALMAR HOLMQUIST
behöfdes; en sådan (syntagma) utarbetades i Athen omkr. 1335
och vann sådan användning, att den kommit att räknas till
själfva Nomokanon och få del af dess auktoritet. Själfva lagv
samlingen är indelad i 14 kapitel, sakligt ordnade; statslagarna
(nomoi) äro från Justinianus’ rättssamlingar, kanones hufvud-
sakligen från de 7 ekumeniska mötenas och några andra an-
sedda konsiliers beslut. Denna kanoniska rätt gäller ej blott
kyrkans organisation och inre lif, utan reglerar äfven till en
del straffrätt, förmögenhetsrätt, familjerätt etc. och har därföre
medverkat att skapa den stora likformighet äfven i fråga om
yttre sociala och borgerliga förhållanden, hvilken trots olika
folkindividualiteter gör det lätt för en ortodox att finna sig
tillrätta öfver hela den grekisk-katolska världen. — Naturligen
ha till ISTomokanon tillkommit nyare lagstiftning för de autocefala
kyrkorna. Denna lagstiftning liksom den kyrkliga förvaltnin-
gen och oftast tillsättningen af högre kyrkliga ämbeten afgö-
ras genom landskyrkornas synoder, hvilka äro något olika
sammansatta, men i hvilka regelbundet lekmän ha säte (den
»heliga synoden» i Konstantinopel består af 6 patriarker, 12
metropoliter eller biskopar och 12 lekmän). Statens rättsbe-
fogenhet öfver kyrkan är i den ortodoxa kyrkan erkänd allt
sedan östromerska rikets tid. (N. Milasch, Das Kirchenrecht
der morgenländischen Kirche, rysk, öfvers, till tyska 1897; Å.
S. Pavlov, Greschichte des russischen Kirchenrechts, öfvers, till
tyska af gammalkatoliken L. K. Goetz 1905).
2) Det gemensamma dogmat. Källan för kyrkoläran är
främst den Heliga skrift; principiellt vill man ej undandraga
lekmännen studiet af densamma, och bibelöfversättningar lia
därför åstadkommits (bl. a. för de ryska trupperna under ja-
panska kriget). Men praktiskt taget skjutes bibelstudiet åt
sidan, då äfven grekiska kyrkan fruktar svärmeri och sekterism
som dess resultat; man visar härvid på protestantismen som
ett afskräckande exempel.1 I stället betonas bredvid bibeln
1 En ökad ovilja för bibelns spridande genom öfversättningar har fram-
kallats genom den bekanta bibelöfversättningen 1901 af en grekisk köpman
Pallis till det vulgära bondespråket kring Athen; med rätta har grekiska
kyrkan betecknat denna öfversättning som en ixyt>ocäaao<; toD e
("Verpöbelung des Evangeliums").
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
