Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f
384 HJALMAR HOLMQUIST
Sju-präster böra medverka, ehuru man nödtvungen kan nöja
sig med en. f) Äktenskapets kyrkliga stadfästande är genom
sin rika ritual ett verkningsfullt mysterium. Eljest hör det mest
till kanoniska rättens område. Minimeåldern för män är i all-
mänhet 14, för kvinnor 12 år. g) Prästvigningen sker genom
handpåläggning af biskopen. Den gifver dock icke någon »cha-
racter indelebilis»; den romerska skillnaden mellan präster och
lekmän finnes ej i den grekiska kyrkan; man observere t. ex.
lekmännens plats i de ofvan omtalade »heliga synoderna».
Utanför kultförrättningarna är popen ock oftast ringaktad;
detta hindrar dock ej, att i allmänhet vissa yttre vördnads-
betygelser visas prästerna, genom handkyss o. s. v.; och i nö-
dens tider ha prästernas makt öfver folket visat sig vara stor.
Den ortodoxa kyrkans hierarkiska organisation bygger på
tre ämbeten, hvilka återföras till Kristus och apostlarna: diakon,
presbyter (präst, pop), biskop. Först »prästen» har rätt att
fullgöra mysterierna; prästvigningen tillkommer biskopen ensam.
Under diakonen finnas flera kyrkliga funktionärer utan präster-
lig ställning. »Prästerna» äro delade i flera rangklasser; bis-
koparna likaså (biskop, ärkebiskop, metropolit, patriark, något
olika graderade i olika kyrkor). Det högre prästerskapet re-
kryteras oftast ur klostren, det lägre, vanligen efter obetydlig ut-
bildning, från den församling, där det skall tjänstgöra; prästen
måste ofta för sitt uppehälle ha ett borgerligt yrke bredvid
sin prästsyssla. Det högre prästerskapets dräkt är i Ryssland
svart, församlingsprästerskapets hvit; däraf talet om »det svarta,
och det hvita prästerskapet». Under det att celibatet i väst-
romerska kyrkan så småningom utsträcktes till alla präster*
bevarade den grekiska kyrkan Nicaeamötets (325) praxis, att
efter ordinationen intet äktenskap finge ingås, hvaremot de
redan förut existerande finge fortsättas med alla äktenskapliga
rättigheter äfven efter vigseln; däremot tilläts ej ett andra,
äktenskap eller giftermål med en änka. Från Justinianus I:s
tid tillkom här den modifikationen, att biskopar och högre
prelater måste vara ogifta. Sådan är ställningen ännu; mången-
städes anses det äkta ståndet nödvändigt för det lägre präster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
