Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULTURFÖRHÅLLANDENA PA URKRISTENDOMENS TID 397
af de intressantaste ’mänskliga dokument1 som papyrusfynden
erbjudit, det är en ’förlorad son’, Antonis Longos, som öppnar
sitt hjärta för sin mor; efter den sedvanliga ingressen med
hälsning och välönskan heter det: »bönen för dig beder jag
hvarje dag till Serapis, herren. — Jag har blygts att komma
till Karanis (antagligen beskrifvarens hemort i Faijum), därför
att jag går i trasor. Jag skrifver till dig, att jag går naken.
Jag ber dig, moder, försona dig med mig! För öfrigt vet jag
väl hvad allt jag har dragit öfver mig. I allting är jag tuk-
tad. Jag vet, jag har syndat (ol§a ott .^apTTpia) etc.» Bref-
vet är som en lefvande kommentar till berättelsen i Luk. ev. 15.
Exemplen skulle kunnas ökas — så träffa vi t. ex. bland
fynden ett rekommendationsbref från en viss Aurelius Årchelaus,
hvilket bildar ett slående motstycke till Philemonbrefvet —
men de anförda må vara nog. Vill man nu säga, att dessa
miniatyrstycken ur folkets lif ha föga med Nya Testamentet
att göra, så hänvisar Deissmann, såsom förut antydts, — utom
på åtskilliga intressanta paralleler med Pauli bref, som dessa
fynd med afseende på en del bref-frasers användning erbjuda —
på en gifven indirekt vinst, nämligen den skärpta uppfattning,
man genom dem får af det antika icke-litterära brefvets egen-
domlighet. Med utgångspunkt härifrån drar D. upp sin skarpa
skiljelinie mellan brefvet, med dess fullständiga frihet från beräk-
ning på offentligheten, och den äfvenledes under antiken gärna
använda episteln, en för den stora publiken afsedd litterär
konstart, där bref-formen blott är ett yttre ornament. Den
kanon, D. så iordningställer åt sig, lägger han sedan på de
nytestamentliga ’brefven’ och fördelar dessa på de båda kate-
gorierna, Pauli alla bref jämte 2 och 3 Joh. på ena sidan —
de öfriga ’katolska’ brefven och Hebreer-brefvet som epistlar
på den andra. Det lider intet tvifvel, att D. har rätt i många
iakttagelser, hvarmed hans framställning här är fylld, äfven i
den teckning, han utkastar af kristendomens »Werdegang»
från den skapande icke-litterära epoken till den det vunna
bevarande litterära och slutligen till uppkomsten af en verklig
kristlig konstlitteratur, hvars första historiskt påvisbara doku-
ment vi äga i episteln till hebreerna. Men man har dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
