Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 LITTEKATUKANMÄLAN
förf. öfverdrifvit farorna i ett bibehållande af ordet »samfund»;
dock får man helt visst å andra sidan akta sig för att under-
skatta det inflytande, som en sådan åter och. åt er, söndag efter
söndag upprepad term utöfvar på föreställningssättet. De
märken, som formeln »de heligas samfund» satt i sekterismens
historia äro kanske till sist ej så alldeles få eller små. Det är,
synes det oss, nog för att göra önskan efter en ändring na-
turlig och motiverad. Och då har man att erinra sig, att dock
äfven historiskt ett står fast: oriktigheten af öfversättningen:
»samfund». Hvilketdera af de återstående alternativen: »de heli-
gas» eller »i det heliga» sedan är det riktiga, skall måhända
aldrig låta sig med full säkerhet afgöras. Någon stor fara för
att vi, om det förra väljes, skola en gång i framtiden tvingas
att göra en ny ändring, tror jag ej förefinnas. Och i hvarje fall
kommer man med insättandet af ordet »gemenskap» närmare
det riktiga än med den nuvarande öfversättningen. Hvad vi
förut påpekat, om huru lätt den tanken: de heligas gemenskap
går öfver i den andra: gemenskapen i det heliga, låter sig ju
ock vändas i motsatt riktning. Allra minst bör den möjlig-
heten verka afskräckande, att måhända (jfr öfv. sid. 406 f.) den
närmaste anledningen till detta bekännelsemoments upptagande
legat i ett intresse, som vi ej längre kunna dela. Skulle än
anledningen hafva varit den af Harnack försöksvis förmodade,
stodo dock tankar bakom, som det äfven för oss är ett tros-
intresse att tillvarataga, och dessa tankar allenast är det, som
komma fram i orden, sådana dessa nu stå där. Vi hafva under
läsningen af förf:s skrift mer än en gkng kommit att tänka
på några ord af Herrmann i hans Ethik (3:e uppl. sid. 98 ff.):
»Vilja vi såsom evangeliska kristna förhindra, att religionens
sedliga kraft förgiftas på samma sätt som i den romerska
kyrkan [genom dess undertryckande af den personliga själf-
ständigheten], få vi framförallt ej stanna efter denna kyrka
i det, som där verkligen är kristligt. . . Öfvergångarna till
den romerska kyrkan, som ofta förefalla oss så obegripliga,
hafva i regel sin grund däri, att det djupa behofvet hos den
efter Gud törstande själen af att ansluta sig till lefvande tros-
vittnen, hos oss ej tillräckligt beaktas. Den religiösa trons
själfständighet är vårt mål. Men till detta mål komma vi
icke, om vi lämna vår tros beroende af andras trosvittnesbörd
obeaktadt, utan om vi behjärta detta och hämta glädje därur.
Det kommer an på, att vi just härutinnan göra ej mindre utan
mer än den romerska kyrkan ... Vi skilja oss på det rätta
sättet från de romerska kristna, om vi lika djupt som de
erkänna vårt inre lifs afhängighet af den religiösa gemenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
