Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA MOSEBOK 1: 1—2:4 17
ter (v. 20, 24). Att en sådan föreställning, från äkta israelitisk
ståndpunkt, icke innebär ett fullt klart uttryck för tanken på
Gud såsom alltings upphofsman, är tydligt. Men saken får sin
förklaring, om förf. anslutit sig till en främmande föreställning
och icke in i alla detaljer hunnit omforma den så, att den
riktigt passade till hans religiösa tro. Det betydelsefulla i den
israelitiska skapelseberättelsens förhållande till den babyloniska
ligger dock i det, som den bibliske förf. undertryckt och
utrensat, hvad han gjort af den främmande föreställningen, till
hvilken han anknutit sig. Endast i föreställningen om ett i
begynnelsen existerande kaos och i talet om solen och månen
som härskare öfver natt och dag (v. 16) röjas svaga rester
af för Israels tro främmande talesätt. Att emellertid Israel
känt till Marduks kamp med Tiämat och kunnat öfverföra detta
talesätt på sin Gud för att upphöja hans makt, framgår af ställen
sådana som Jes. 51: 9f., Ps. 89: 10 ff., Job. 9: 13; 26: 12, Ps.
74: 12 ff; 104: 5 ff. I allt öfrigt är den israelitiska berättelsen
så olik den babyloniska, som himlen är hög öfver jorden. Den
senare kan tala om hur gudarna uppkomma eller hur en af
dem bildar världen efter att ha utkämpat en strid mot en
fientlig makt, den förra talar om en Gud, som funnits af
evighet och endast genom makten af sitt ord danat sin värld.
Tanken på en evolution, en utveckling af de särskilda
föremålen eller varelserna ur kaos, har förf. förebyggt genom att
låta Gud skapa allt genom sitt ord. Detta är så mycket
märkligare, som man kunnat vänta, att anden, hvilken enligt biblisk
åskådning är den som gör lefvande, blifvit medlet för
skapandet-Men detta sker icke. Andens uppgift i kap. synes endast vara
den att framställa Guds skapande och befruktande makt öfver
materien redan från begynnelsen.
Berättelsens religiösa betydelse, som blifver rätt tydlig
genom en jämförelse med den babyloniska skapelsemyten, ligger
däri, 1. att Gud, enligt dess framställning, är den
allsmäktige skaparen och naturligtvis också Uppehållaren
af världen, 2. att världen är ett uttryck af hans
godhet och vishet: »Gud såg på allt, som han hade gjort,
och se, det var mycket godt» (v. 31), 3. att människan,
som är den högsta länken i skapelsehandlingens kedja),
är skapad till Guds bild; hvartill kan lägggas 4., att
hon är skapad ej blott för att arbeta utan ock för att
hvila och hämta vederkvickelse af gemenskapen med
Gud — till detta skall den sjunde dagen, som Gud
genom sin egen hvila på denna dag afskilt för hennes
»skull, i särskild mening tjäna.
Bibel for skaren 1909. Haft. 1. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
