Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 FÖRSTÅ MOSEBOK 1: 1 — 2:4
Den judiska sabbaten omtalas visserligen icke i texten,,
men den åsyftas säkert under 7:de dagen, och berättelsen synes
antyda, att ordet (hebr. schabbät) är att härleda från det
brukade verbet (schäbat: han hvilade) om Guds hvila på denna dag.
Babylonierna kände också en sabbatsdag (schabattu), men de
firade den som en botdag, då det gällde att försona de
vredgade gudarna, och de iakttogo vissa dagar i månaden: den 7:de,
14:de, 21:a, 28:de och äfven den 19:de (tillsammans med den
föregående månadens 30 dagar = den 49:de = 7X7) såsom
onda dagar, då man för att undgå gudarnes vrede hade att
undvika vissa handlingar och utföra ett slags bot. Om dessa dagar
verkligen kallades sabbatsdagar, är ännu icke kändt. Det är
icke alls omöjligt utan troligt, att Israel fått tanken om den
7:de dagens särskilda betydelse från babylonierna, men de ha
härvid, liksom i så många andra fall, helt och hållet ombildat
föreställningen och sålunda gjort sabbaten till någonting alldeles
nytt. Man jämföre kristendomens förvandling af julfesten.
Berättelsens förhållande till den nyare
naturvetenskapen. Den bibliska berättelsen tänker sig jorden såsom
universums medelpunkt, betraktar den synvilla, som vi ännu i
dagligt tal benämna himmelen, som ett fast hvalf, där
himlakropparna äro fästade och gå sina bestämda banor, och ofvan
hvilket finnas stora vattenmassor; den tänker sig vidare
skapelsen fullbordad på sex vanliga veckodagar o. s. v. Att söka
åstadkomma öfverensstämmelse mellan denna åskådning och den
nyare naturvetenskapens uppfattning af världen och dess
tillkomst är att missförstå bibelns uppgift. Men det är också
ett groft missförstånd att af den bibliska berättelsens
uppfattning af världen tro sig kunna smida vapen mot dess religiösa
grundtankar, dess tankar om Gud, hans förhållande till
världen och människan. I själfva verket har berättelsen afstått
från att beskrifva, huru världen i det enskilda skapades, allt
sådant är skjutet i bakgrunden, för att den religiösa tanken
om Gud såsom den allsmäktige upphofsmannen må få hela den
betoning, som förf. vill att den skall hafva. För att denna
tanke måtte få behärska allt, har berättelsen också afstått från
den möjlighet till en evolutionistisk uppfattning af den
ordnade världens framgång ur kaos, som, enligt hvad vi sett,
andens närvaro från begynnelsen innebar. Likväl visar oss
berättelsen, att skapelseverket går från det lägre till det högre,
och att det lägre (jorden, vattnet) understundom tages i
skaparens tjänst för frambringandet af det högre (växterna och
djuren). Då den nyare naturvetenskapen lägger allt mera vikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
