Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖKSTA MOSEBOK 2:4—3 19
vid en sådan småningom skeende utveckling från det lägre till
det högre, så utesluter en dylik uppfattning ingalunda tanken
om Gud såsom skapare utan är snarare ägnad att framställa
den i ännu skarpare belysning: den Gud, som danar världen,
icke utifrån såsom en verkmästare, utan innifrån, med till—
lämpning af en af honom själf stiftad ordning, har icke förlorat
något af sin allmakt och vishet, därför att han behagat visa
den på detta sätt; han har tvärtom stigit i höghet och
majestät, på samma sätt som en människa, hvilken arbetar
planmässigt och uthålligt, står högre än den, som endast arbetar
ryckvis och utan att taga i beräkning tillvarons lagar. Endast
en sådan betraktelse, som menar, att världen framgått af sig
själf ur det rena intet, står i oförsonlig strid med den bibliska
berättelsen. Men en sådan uppfattning är icke längre
vetenskap utan tro, låt vara en ateistisk, irreligiös tro; några
vetenskapliga bevis för dess riktighet finnas icke.
Skapelsen, paradiset, syndafallet enligt J: 2:4b—
3:24. Källans själfständighet i förhållande till det närmast
föregående stycket framträder däri, att den börjar med en ny
skapelseberättelse, som icke blott lämnar den förra helt och
hållet ur räkningen utan t. o. m. i viktiga punkter skiljer sig
därifrån. Den kännetecknas i formellt hänseende genom användandet
af Gudsnamnet Jahve, i våra svenska biblar återgifvet med Herren —
Gud (Elohim) är förmodligen tillagdt af redaktören för att utjämna
skillnaden mellan J och P — samt genom ett åskådligt och lätt
flytande framställningssätt. I st. för P:s omständliga upprepningar och
afmätta vändningar möter man här en kortfattad men liffull
berättelse, med inväfda dialoger och träffande karaktäristiker af de
uppträdande personligheterna. Det hela närmar sig snarare poesien.
I sakligt afseende skiljer sig berättelsen från den i kap. 1
därigenom, att medan jorden där ursprungligen är indränkt i vatten, så
är den här från början torr, så torr att ingen växtlighet är
möjlig, äfvensom därigenom att mannen skapas före djuren.
Uppfattningen af Gud är hvad man kallar antropomorfistisk; han tankes
icke såsom ett rent andligt väsen, som existerar högt öfver världen,
utan som en person stående i liflig och nära yttre förbindelse med
människan: han skapar henne af jordens stoft, inblåser i hennes näsa en
fläkt af sitt lif, planterar en trädgård och sätter henne däri, danar
kvinnan af mannens refben; han tar en promenad på aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
