Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 FÖRSTA MOSEBOK 2: 4—7
trädgården och upptäcker därvid de felandes brott efter en
undersökning och förfärdigar kläder åt de nakna. Men trots denna
oreflekterade naivitet visar sig källan äga en hög uppfattning af
Guds väsen, och användandet af de från människolifvet hämtade
uttryckssätten ha endast gjort intrycket af honom som person
lefvande och starkt; han åstundar människornas lycka i ogrumlad
gemenskap med sig själf, deras fader, han har en genomträngande
blick, som i ett nu afslöjar människohjärtats lönligheter, och han
är en helig nitälskande Gud, under hvars straffdom de felande måste
böja sig. Och dock förblir han i själfva straffet en fader, som
vårdar sig om de fallna.
Innehållet uppdelas i en skildring af urtillståndet och mannens
skapelse: 2: å b—7, hvartill knyter sig en beskrifning af Edens
lustgård: v. 8—17 och en redogörelse för djurens och kvinnans
skapelse: v. 18—25. Allt detta bildar inom J en motsvarighet till
berättelsen om skapelsen hos P i kap 1, men en motsvarighet, som
tillika skiljer sig från den där gifna framställningen af skapelsen,
såväl med hänsyn till formen som till innehållet, se närmare nedan.
I kap. 3 följer så en i psykologiskt hänseende oöfverträffad skildring
af syndafallet, hvarvid v. 1—7 beskrifva själfva fallet, v. 8—13
upptäckten och v. 14—24 straffet.
J 2:4 b. <När Jahve (Gud) gjorde jord och himmel —
5 jorden bar då ännu ingen buske på marken, och ingen ört
hade ännu skjutit upp på marken, ty Jahve (Gud) hade icke
låtit regna på jorden, och ingen människa fanns, som kunde
bruka jorden; 6men en källa (?) steg upp från jorden och
vattnade hela marken> — 7 då danade Jahve människan af stoft från
jorden och inblåste lifsande i hennes näsa, och så blef
människan en lefvande varelse.
V. 4 b—7, Det ser ut, som källan haft något att meddela äfven
om skapelsen af jorden och himmelen (v. 4 b), ehuru redaktören
utelämnat det. I det följande sysselsätter den sig endast med jorden
och har intet att säga om himmelen. Men äfven för jorden
intresserar den sig ej mycket, den skyndar i st. till människans skapelse.
Som inledning därtill ges en beskrifning af jordens tillstånd: den
var torr, alltså motsatsen till 1:2, där den är innesluten i vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
