Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖKSTÅ MOSEBOK 2: 8—15 21
8 Och Jahve (Gud) planterade en lustgård i Eden österut J
och satte däri människan, som han hade danat. 9 Jahve (Gud)
lät nämligen alla slags träd, som voro ljufliga att se på och
goda att äta af, uppväxa ur marken och lifvets träd midt i
lustgården, så ock kunskapens träd på godt och ondt. —10OchR
från Eden utgick en flod, som vattnade lustgården; sedan
delade den sig i fyra grenar. nDen förste heter Pison; det
är den, som flyter omkring hela landet Havila, där guld finnes,
12och det landets guld är godt; där finnes ock bdellium och
onyxsten. 13Den andra floden heter Gihon; det är den, som
flyter omkring hela landet Kus. ., uDen tredje floden heter
Hiddekel; det är den, som har sitt lopp framför Assyrien.
Den fjärde floden är Frät.
15 Så tog nu Jahve (Gud) mannen och satte honom i Edens J
Därför saknade den växtlighet, så mycket mer som ingen människa
heller fanns att bruka den. Men en källa (?) eller ett vattensvall
rann upp — naturligtvis på Guds befallning eller åtgörande, jfr v. 5,
där regnet tillskrifves honom; det hebr. ’ed, vanligen återgifvet med
»dimma», är ovisst till sin betydelse, G återger det med »källa», i assyr.
är edii »öfversvämning,» se v. 10. Sedan jorden sålunda fuktats, kan
Jahve däraf forma en människa, d. v. s. mannen. Man observere, att
Jahve är tänkt som en jordisk konstnär. Mannen är tagen från
’adämä, därför heter han på hebr. ’ädäm, därför är det hans uppgift
att bruka jorden, se v. 5, och till jord skall han ock åter varda, se
3:19, 23. I den sålunda af jord danade kroppen inblåste Jahve en
lifsande, hebr. nischmat chajjim, d. v. s. en del af sitt eget lif
(vanligen kallas den ruach chajjim), som visserligen synbart yttrar sig
som andedräkt, men dock sannolikt tankes som någonting högre.
Genom meddelandet af denna lifsande blef människan en lefvande
varelse, en för sig själf bestående lefvande individ. Också djuren
äga sådan lifsande, se 1: 20 7:15 (P). Men endast i människan har
Jahve själf inblåst en fläkt af sitt lif. Däruti och i hvad som
berättas v. 19—23 ligger människans höghet enligt J, jfr P:s åskådning
om samma ämne 1: 26 f. — V. 8—17. Lustgården, hebr. gån, grek.
paradeisos, hvaraf det svenska »paradis», låg i ett landskap Eden,
beläget i det fjärran östern. Texten lägger en viss vikt vid träden i
lustgården, ej blott för att leda uppmärksamheten på de två träd,
som sedan komma att spela en så stor roll i berättelsen, utan ock
därför att människan enligt dess mening ursprungligen skulle äta
endast trädfrukt; efter fallet straffas hon med att de få äta endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
