Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 FÖRSTA MOSEBOK 2: 16 —18
J lustgård till att bruka och bevara den. 16Och Jahve (Gud)
bjöd mannen och sade: »Af alla andra träd i lustgården må
du fritt äta, 17men af kunskapens träd på godt och ondt skall
du icke ata, ty när du äter däraf, skall du döden dö.»
18 Och Jahve (Gud) sade: »Det är icke godt, att mannen
örter, se 3:18. På grund af den mindre goda förbindelsen »lifvets
träd midt i lustgården och kunskapens träd på godt och ondt»
ha flera velat stryka »lifvets träd» här, jfr 3:3, där kunskapens träd
karaktäriseras endast med orden »det träd som står midt i lustgården».
I alla fall fanns lifvets träd också i lustgården, såsom 3: 22, 24 visar.
Lifvets träd är symbolen för odödlighet, genom möjligheten att
få äta däraf, ej på grund af sitt väsen, har människan, enligt
berättelsen, också möjlighet till att få lefva evigt. Kunskapens träd på
godt och ondt, eg. till att lära känna godt och ondt af, heter det andra
trädet, icke därför att det har någon magisk kraft att förläna
öfvernaturlig insikt i det, som gagnar eller skadar, eller i det, som är
sedligt rätt eller orätt, utan därför att det är symbolen af ett prof, ett
val, som människan måste träffa för att nå en sedligt fri ståndpunkt.
Motstår hon frestelsen att bryta Guds bud att ej äta af trädet, så
vinner hon en kunskap om godt och ondt, faller hon för frestelsen,
vinner hon visserligen ock en sådan kunskap (se 3: 22); men på det sätt
som den fallne lärt känna skillnaden mellan förr och nu. — V. 10—14
afbryta genom sin torra beskrifvande ton sammanhanget och äro
därför sannolikt redaktörens verk. De vilja måla fruktbarheten i
lustgården. Måhända hörde rent af v. 6 till detta sammanhang, så att
källan (?) som omtalas där, ursprungligen gaf upphof till floden v. 10.
Floden upprinner utanför lustgården och är så stor, att den, sedan
den genomflutit lustgården, delar sig i fyra floder, med hvilka
sannolikt åsyftas de största i förf:s närhet. Pison är okänd, kanske
åsyftas därmed Indus. Det guldrika Havila är likaledes obekant. Bdellium,
hebr. bedölach är ett välluktande harts; onyxsten, hebr. schöhamsten är
antingen en onyxart eller möjligen beryll. Gihon (hebr. gwhön) är eljest
= Nilen, om hvilken man ännu på Jesu tid trodde att den kom från
Asien och sedan, enligt somliga under hafvet, nådde Afrika; därmed
stämmer, att Kus i G. T. betecknar Nubien. Hiddekel är Tigris
(assyr. Idiklaf). Den flyter »framför Assyrien», d. v. s. från förf:s
(Palestinas) ståndpunkt, alltså väster om Assyrien. Det egentliga A.
låg också öster om Tigris. Möjligen menas dock med Assur här staden
Assur, och då har man att öfversatta »öster om Assur», ty denna
stad låg väster om Tigris. Frät är Eufrat. — Sedan sammanhanget
sålunda afbrutits i v. 10—14, måste red. med v. 15 återupprepa en
del af v. 8. Mäniskans uppgift är ej att blott njuta eller gå sysslo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
