Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 FÖRSTÅ MOSEBOK 2: 21 — 3
J dess plats med kött. 22 Och Jahve (Gud) byggde en kvinna
af ref benet, som han hade tagit* af mannen, och förde henne
fram till mannen. 23Då sade mannen:
»Ja, denna är nu ben af mina ben och kött af mitt kött.
Hon skall heta maninna, ty af man är hon tagen.
u Fördenskull skall en man öfvergifva sin fader och sin
moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.
25Och mannen och hans hustru voro nakna och blygdes
icke för hvarandra.
3. xMen ormen var listigare än alla andra markens djur,
som Jahve (Gud) hade gjort; och han sade till kvinnan: »Skulle
skett: »för en människa», en varelse sådan som människan, eller
ock bör artikeln utsättas, sål.: men för mannen fann han = men
för sig själf fann mannen, eller möjligen Nif.: för mannen fanns
icke någon hjälp, sådan som honom höfdes. Med dessa ord har
denna källa gifvit ett kort uttryck för människans plats i
skapelsen, likasom den med mannens namngifvande af djuren
uttryckt sin uppfattning af hennes herravälde öfver djuren. V. 21—23.
För att fylla mannens behof af en med honom själf jämnbördig
varelse skapar Jahve alltså kvinnan, och källan låter honom
därvid taga materialet från mannen själf. Den andliga meningen
därmed uttrycker denne själf genom sitt glada utrop v. 23. Man
observere rytmen i orden, som vilja uttrycka den inre meningen*
Af mannens sida är hon tagen och hon är ämnad att stå vid hans
sida för att utfylla hans väseu. Detta uttrycker han genom att begagna
sig af sin rätt att ge äfven henne namn. — V. 24. Källans
användning af den föregående berättelsen om kvinnans skapelse: däri
ligger förklaringen af mannens hemlighetsfulla dragning till kvinnan, en
dragning så mäktig, att den sliter det starka bandet mellan barn och
föräldrar och förenar honom med henne på ett ännu innerligare
sätt. Äktenskapet är därmed också framställdt som en konsekvens
af skaparens handlingssätt vid skapelsen, och då det här talas blott
om en man och en kvinna, tänker källan sannolikt på monogamien
såsom det ideala; den följande historien kom emellertid att uppvisa
många afvikelser från idealet, äfven hos Israel. Jfr Matt. 19:4—6.
V. 25. De första människornas barnsliga oskuld åskådliggöres genom
ett beteckande drag: de voro nakna; källan vill senare förklara, huru
behofvet af kläder gjorde sig gällande, se 3:7, 21.
3:1—7. Ur den barnsliga oskuldens tillstånd måste
utvecklas-ett själfständigt, fritt medvetande om motsatsen mellan godt och ondt.
Därför var frestelsen en nödvändighet. Ormen är icke af källan fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
