Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första mosebok: 3: 12—17 27
hon gaf mig af trädet, så att att jag åt.» 13Då sade Jahve J
(Grud) till kvinnan: »Hvad är det du har gjort?» Kvinnan
svarade: »Ormen bedrog mig, så att jag åt.»
14 Då sade Jahve (Gud) till ormen: »Eftersom du har gjort
detta,
vare du förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda
djur.
På din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla dina
lifsdagar.
15 Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan
och mellan din säd och hennes säd.
rättelsens om den första synden utveckling var (v. 6 f.); lika
oöfverträfflig är den här följande skildringen af det första onda samvetet.
Människorna ha gömt sig ej blott af blygsel öfver sin nakenhet utan
ock af fruktan för straff. Om än Jahve umgås med dem som en
människa, förblir han ändock Gud. När mannen hör hans fråga
»Hvar är du?» så har han i sitt samvete redan hört en bestraffning
för sitt brott och svarar därför med en ursäkt för sin nakenhet, utan
att ändock erkänna sin skuld, och har därmed i själfva verket redan
förrådt sig. Jahve vill då drifva honom till en full bekännelse, men den
skyldige söker kasta skulden på kvinnan och i sista hand på Gud:
»kvinnan som du gaf mig». Kvinnan kastar i sin tur skulden på
ormen och erkänner, att han bedragit henne. Så har då genom ett
par frågor hela brottet kommit i dagen och de fallne öfverbevisats
om sin skuld.
V. 14—24. Undersökningen hade visat, att mannen frestades
af kvinnan och att hon bedragits af ormen. Straffet uttalas därför
först öfver ormen såsom den mest skyldige, därpå öfver kvinnan och
sist öfver mannen. Straffdomen har formen af en förbannelse, och
denna har real verkan, som fortfar ännu. Därför är stycket en
förklaring af lifvet, sådant det nu är. V. 14 »bland alla djur,
boskapsdjur och vilda djur», eg. »bland alla boskapsdjur och vilda djur».
Men måhända lydde texten ursprungligen endast »bland alla djur»
(mikköl chajjat hassäde). Bokstafligt tolkadt förutsätter stället, att
ormen förut haft en annan gestalt eller rört sig på annat sätt. Men
stället kan icke, åtminstone icke i sitt nuvarande sammanhang, förstås
bokstafligt; om ormen blott vore ett djur, så borde han ej ha straffats
för ett moraliskt brott. V. 15 lägger till förbannelsen äfven hatet,
fiendskapen, som skall inträda mellan ormen och kvinnan och
fortsätta äfven mellan bådas afkomma. Ormen skall därvid efter sin art
söka anfalla bakifrån (se 49:17), medan människan söker måtta ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
